Dagens Nyheter – 24 juli 1867, sida 3

— Det kan dock dröja; innan kenung Erik kommer till Sverge; och innan dess..: — Fördömdt! — utropade herr Bengt och slog sin tunga näfve i ekebordet — fördömdt; att denne Engelbrekt och hans bönder skulle komma . och draga ett streck öfver min vackra plan, som så när var färdig .::: Grefve Hans fången, hans dotter försvunnen : ; : . Och bakom alltsammans står denne Engelbrekt! En sakta knackning på dörren väckte de båda innevarandes uppmärksamhet. — Hvem der? — röt riddax Bengt och såg mot dörren. Denna öppnades helt tyst, och den lille; spenslige mannen; som riddaren sett hos Hans Kröpelin på Stockholms slott, stod ödmjukt bugande framför honom. — Vredgens icke, nådigel herre — började den lille, men hann ej säga mera; förr än herr Bengt sprang emot honom. — FEländes man! — ropade han — skall äfven jag upprepa för dig; hvad du hörde på Stockholms slott? — Gören I det; nådige herre — återtog den lille utan att låta sig skrämmas af riddarens vrede — gören I det; så går det eder, som så mången god man; att han sparkar ifrån sig lyckan utan att veta det. Riddaren spände förvånad sina ögon-i mannen; han var synbarligen villrådig; om han skulle kasta ut den djerfve; eller om han skulle vidare lyssna till hvad han kunde hafva att säga, En plötslig rörelse med handen utvisade dock snart ganska tydligt; att den förra meningen segrat. Men den lille kom med ett enda ord den lyftade armens kautna muskler att mjukna.