Dagens Nyheter – 23 juli 1867, sida 2

till slottsherren, hvarpå denne vände sig till herrarne med en uppmaning; att innan. de skredo till allvarsamma förhandlingar se sig till godo med en bägare vin; Herrarne bröto derför upp och lemnade rummet: Endast riddar Bengt Stensson från Göksholm stannade; — Ett ord; ädle herr Hans — sade han. — Jag står till eder tjenst; riddar Bengt! Ingen af de båda herrarne märkte; att en liten svartklädd skepnad med mjuka sammetslena steg inträdt i rummet och blifvit stående vid dörren: Det var redan långt lidit på eftermiddagen, och ehuru man var midt i högsommaren, var dock dager i det djupa; mörka rummet så svag; att den lille svarte lätt kunde tagas som en skugga, helst som han visste så småningom intaga en förträfflig plats i den djupa skuggan bakom den straxt vid dörren framspringande stora spiseln. — Det rörer eder vän, grefve Hans! — började riddar Bengt: — Och den tilltänkta giftermålsförbindelsen mellan edert hus och grefvens — fortsatte Kröpelin. — Riktigt. ..: men jag vet icke nu, hurusom jag bör betrakta saken; då olyckan så plötsligt drabbat grefve Hans: — Den olyckan bör göra 2der minst bekymmer, riddar Bengt! — genmälte Kröpelin: — Jag går i god för, att lång tid skall icke förflyta; förr än grefven fått sin frihet åter; men . . : . — Hvad; riddar Hans, hvad skulle göra eder mera bekymmer? — Hans dotter! — 8tolts Agnes. :.jag förstår eder icke.