Dagens Nyheter – 20 juli 1867, sida 2

brunna fästet; hvarifrån en underskön jungfru åsett den förfärliga branden. Hon skall dervid hafva vridit sina händer och visat alla tecken till en öfverväldigande sorg: — Och ingen vet; hvart hon sedan tagit vägen? — Nej, alla spår; ifrån den nämnda höjden; efter henne äro liksom bortblåsta. Hon hade jemte gamle Melcher ridit derifrån just som trumhvirflårne hördes och bondehären kom antågande. — Och gamle Melcher? — Melcher Gjordsson har ingen sett; sedan han öfverlemnade Westerås slott i Engelbrekts händer. Sannolikt vet han allt; och har han begifvit sig till grefven i Köpenhamn, så.:.: — Ja, ja, stackars grefve Hans! — vidtog riddaren med en lätt suck — Jag hade gerna visat dig den väntjenst; som du bedt mig om; men hvad är nu att göra....? Riddarens panna lade sig i djupa fåror. — Vi få dock icke släppa saken ur händerna — tillade han efter en stund — äfven om vi för ögonblicket fått trådarne afklippta. Nu har jag annat göra åt dig, Bernard: Du skall skrifva ut denna berättelse åt mig till konungen. Tiden skyndar; sätt dig derför genast ned och låt dig icke störas af mina gäster, om vi någon stund skulle samtala härinne: — Tillåten I mig dessförinnan fråga — började Bernard med en ödmjuk ton — om I hafven haft någon tanke på mina angelägenheter i Danzig? — Jo; det har jag. — Och hvad råden I mig till? — Du skall sälja din andel i huset; Ber