Dagens Nyheter – 20 juli 1867, sida 2

vudbry, ankom till Norrköping för kort tid sedan och har derstädes begått åtskilliga stölder, för hvilka han blifvit häktad. Johan Larsson, som äfven der försökt, men ej lyckats spela komedi med polisen, är född i Stafsätter af Örlunda socken i Östergötland. Växtgeografiskt bldrag, I Grenna tidning läses: Att Grennatrakten i följd af sin egendomliga geognostiska beskaffenhet eger en särdeles rik och omvexlande vegetation med på samma gång nordiska och sydländska drag har ofta blifvit anmärkt. Ytterligare bekräftelse härpå är nyligen vunnen genom upptäckten af 2:ne för Skandinavien nya växtarter, nemligen Hieracium bifidum (Kitaibel) och Hieracium canescens (Schleicher), hvilka båda talrikt förekomma på den här förbi löpande bergåsen. Dessa växtarters förut kända fädernesland är mellersta och synnerligast sydöstra Europaa alptrakter. En glupsk fisk. I Göteb.-posten läses: Tvenne badgäster vid Lysekil hade måndagen den 8 d:s, åtföljde af en fiskare, begifvit sig ut omkring 15,000 alnar från land för att dörja hvittling, försedde med vanliga små hvittlingdörjor. Tvenne gånger under fisket kände den ene at dem, att, då han fått hvittlingen på kroken, någon större fisk vid upphalningen följde efter och slök både fisk och krok, den första gången tätt vid taffsningen och den sista vid sänket, så att en aln af tömmen medtogs; en tredje gång förnyades detta, men då förlorades endast hvittlingen och kroken satt qvar. Man misstänkte hafskatten eller någon stor torsk att vara röfvaren, och att detta kunde ledas i bevis, är just det sällsynta i saken. Dermed tillgick så, att då samma badgäst fredagen derpå eller fyra dagar efter krokarnas förlust, fiskade å samma tid och ställe, äfven nu med små hvittlingdörjor, infann sig en stor fisk, som slök både fisk och krok, men med den skilnaden att angreppet skedde närmare vattenytan; den fiskande gaf genast efter, lät den stora fisken länge göra en mattande promenad, tills han slutligen med en fiskhake inhalades i båten. Att röfvaren från måndagen blifvit gripen, visade sig genast, ty den då förlorade kroken jemte den alnslånga tömmen funnos ännu qvarsittande i svalget på fisken, som var en lyrtorsk af en alns längd, vägande 73; skålpund. Mordbrandsanläggningar. Från Halmstad skrifves i onsdags: Vid pass kl. 1 på natten till sistlidne måndag observerades eld hafva utbrutit i en brädstapel, upplagd å en i staden och vid Nissa-strömmen belägen brädgårdstomt, tillhörig rådman Hammars stenhus. Elden, som först bemärktes af några å strömmen förbiroende personer, blef dock af dessa, som genast skyndade till stället, släckt, så att brandsprutorna, hvilka kommo tillstädeg, ej behöfde anlitas. Af ingredienserna till denna i så behaglig tid hämmade illumination, kan man sluta till en mordbrandsanläggning, hvars följder, om den lyckats, hade för staden kunnat blifva ytterst olycksbringande. En ej obetydlig qvantitet bartz af det slag, som begagnas vid bierbryggerierna, jemte en del torrt ris, hade af laboratorn blifvit emellan bräderna instufvadt och antändt; men, som sagdt är, nidingsdådet blef omintetgjordt. Upphofsmannen har man, 0s8 veterligt, hittills ännu icke kunnat upptäcka; önskligt vore dock, att han ej lyckades undgå polisens efterspaningar, på det lagen å honom i all sin stränghet måtte blifva tillämpad. Så väl huset som brädupplaget å tomten voro oassurerade. Carlshamn berättar den 17: Natten mellan sistl. lördag och söndag nedbrann gästgifvaregården i Hoby med derintill liggande uthusbyggnader, tillhöriga gästgifvaren A. le Grand, samt en midtför, på andra sidan om vägen, liggande lada, tillhörig annan person. Vid tillfället blefvo 4 hästar, 3 svin och flera höns innebrända. Någotaf lösöreboet blef räddadt; fastigheterna och, som vi tro, äfven lösöreboet var brandförsäkradt.