Dagens Nyheter – 20 juli 1867, sida 2

ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOE, ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. JF.) Högtidligt och afmätt följde ljuden; det ena efter det andra; Det var som om en morgonsång stämts upp i rymden af mäktiga, osynliga röster, hvilka buro frid och tröst till det kämpande menniskohjertat. Till munken buro de liksom svar på hans böner, de voro liksom frambesvurna af honom — de voro den sinnliga förnimmelsen af andliga härskaror som skyndade till de förtrycktes och lidandes bjelp? Med en strålande blick sprang den bedjande munken upp. Han skyndade till en höjd, hvarifrån han hade en videträckt utsigt åt alla håll; Svaga trumhvirflar hördes i fjärran och det dofva ljudet af många tusende fötter, som trampade marken. Längst bort började de! glimma i skogsbrynet; som om hvarje trädtopp, hvarje buske skjutit fram en blank spjutspets. Det var bondehären, som kom antågande; En svag strimma af bländande ljus vid den östra synranden glittrade mot de blanka spjutspetsarne, så att de tycktes brinna, och för hvarje sådan liten låga tändes hopp och förtröstan i mannens öga, och hans hjerta klappade af hänryckning. Dessa tusende sinom tusende små lågor, glimmande i återskenet från den uppstigande morgonsolen, utgjorde förebilden af en morgongryning för Sverges land; och liksom för