Dagens Nyheter – 19 juli 1867, sida 2

Dot skandinaviska folkmötet vid Ringsjön skall, enligt Fredrelandet, ej ega rum förr än sön; dagen den 4 augusti. Hästsjukdomeon rotz har utbrutit inom Tengeneds, Trökörna, Lengjums, Främmestads och Bärebergs socknar af Viste härad. Tillf. länsdjurläkaren Fr. Luudström har på order ditrest och meddelat föreskrifter till förekommande af sjukdomens spridande. Flere hästar hafva författningsenligt blifvit dödade och nedgräfda. —-— i I i I Bere2owski, den usge polacken; som gjorde försök att mörda ryske czaren, har, enligt hvad franska tidningar berätta; tillvunnit sig allt större sympatier i den mån man under rättegångens fortgående närmare lärt känna honom. I Paris omtalas han såsom en serdeles dygdig ung man med öppet sinne för mycket som är ädelt och stort: Då domare frågat honom om orsaken till hans brott, har han aldrig svarat. Han har icke velat höra talas om, att han begått något brott, ty fanatismen har till den grad förblindat honom; att han icke kan fiona något brottsligt i ett försök, att mörda ryssarnes sjelfberrskare: Han måste ha älskat sitt fosterland oändligt högt; ty förlusten af dess politiska frihet betraktar han såsom den största olycka; hvaraf han kunnat drabbas. Då insurgenterna blifvit besegrade och biltoge polackar flydde åt alla håll, kommo Berezowski och några af hans förtroligare kamrater till Wien: Kamraterna gingo ut för att se sig omkring i den stora staden, men Berezowski stannade qvar på det värdshus, der de tagit in: När hans vänner återkommo, funno de honom gråtande. Hvad är det åt dig, Antoine? frågade de honom; — De fingo till svar: Jag gråter öfver er; som ha mod och lust att tillfredsställa er nyfikenhet; fastän ni veta att vi äro besegrade; att vi icke mera ha någol fädernesland; — Polackarne bleknade; de kände att deras kärlek för fosterjorden icke var så varm, gå entusiastisk gom Berezowskis, och de omfamnade honom djupt rörda. Berezowski lärer tillhöra en gammal adlig ätt i Volhyaien. Han är född på godset Avratino, som sedan lång tid tillbaka varit hans familjs egendom; den 9 maj 1847 samt uppfostrad i katolska läran: Sjöolyckorra i hvita hafvet. (Utdrag ur ett bref från kaptenen på skonerten Christinea från Odense.) Archangel d. 2 juli 1867: Den 17 juni voro vi omkring 250 fartyg; som alla blefvo omringade af oerhörda ismassor, hvilka drefvo mot land; Nu började en tilldragelse; hvars like aldrig torde varit sedd eller hörd förr. Isen klämde fartygen, hvilka voro samlade på en sträcka af ungefär 12 mil, dels emot hvarandra; dels mot land; och inom en half timma sedan isen kommit i drift började det ena fartyget efter det andra i vår å-yn att gå till botten; Besättningarne sökte komma ifrån de sjunkande fartygen för att åtminstore rädda lifvet; några personer lyckades komma ombord på andra fartyg, andra summo i land på den öde kusten; der det hvarken fanns skydd eller föda för dem; Det lyckades mig att bringa Christinee längre ut från land, der isen var mera sammanhängande och sålunda mindre farlig, och derigenom undgick jag att få fartyget skadadt af isen, ehuru vi nödgades följa med, hvart den och strömmen förde oss till den 22 juni, då jag efter stora mödor blef klar från isbergen och kunde styra längs raed landet hit, der jag ankrade den 1 juli med allt vål ombord. At alla de fartyg; som den 17 juni voro omringade af isen, hafva tills dato icke fler än omkring hundrade kommit bit i hamn. ADR om I I 2 9 a