Dagens Nyheter – 18 juli 1867, sida 3

— Ja; min herre; — Den är icke egentligen till salu, så at jag har något svårt att nu på ögonblicket sägt er; hvad den skulle kunna kosta, men jag skal taga reda derpå. Tillåt mig fråga, huru kom mer det sig, att ni vill köpa denna enkla mö bel: — Jo; min herre, saken är den; att min hu stru är institutrice; hon har en flickpension hä; nära till i Passy; och nu hafva hennes små ele: ver, som beslutit att på hennes födelsedag gilva henne en present, sett sig !om här på expositionen för att finna något vackert att gifva henne; af hvad de sågo; tyckte de bäst om den svenska skolmästarens pulpet, och som jag i allo gillar deras val, så är jag här, för att på deras vägnar göra upp affären. — Jag är förtjust; min herre, öfver att vår enkla skolmateriel så behagat edra små. Katedern står för er räkning att afhemta efter expositionens slut, och jag svarar er för att den icke skall blifva dyr. Och nu står der att läsa på en grön lapp: Vendu å madame Mar, Institutrice .å Paris, Passy 31, Rue Nicolo. Der kan ni nu träffa den svenska skolmästarens pulpet framdeles, när ni kommer till Paris. En examenshistoria. En student, hvilken af en gifmild natur blifvit utrustad med en chevelyr, som för ett år sedan afen pariserlejoninna skulle uppvägts med guld, den var nemligen röd som det rödaste guld; hade, berättar G.-P., den under dylika hårförhållanden temligen vanliga svagheten att så omsorgsfullt som möjligt färga densamma. Tyvärr lyckades det lika litet för honom som för så många andra ckolorerades individer att kachera den förtretliga kapillar-rodnaden; hvadan han icke allenast af sina kamrater fick utstå mycken smälek utan till och med en gång i tentamen för professorn i kemi råkade ut för följande äfventyr: Då han satt sig, började professorn helt tvärt; med en förarglig sidoblick på hans i violett skiftande hufvud; med följande fråga: Prof. Hvarmed svärtar herrn sitt hår? Stud: (blir förlägen, men 7ågar icke tiga utan svarar kastigt och sanningsenligt). Med salpe: tersyrad silfveroxid: Prof; Hur får herrn detta bort ur håret? Stud. (osäker och funderande). Jag inleder chlor —— Prof. Hur går det då med herrns lungor? Stud: (tar sig ytterligare en funderare): Jag begagnar chlorvätesyra: Prof. Hur går det då med herrns skinn? Stud: Jag använder chlorvatten. Prof. Hvilken kemisk förening får man då? Stud; Chlorsilfver: Prof. Hur får herrn bort det ur håret? Stud; Genom ammoniak: Prof. (förnöjdt). Nå — nu ha vi herrn ändtligen ren och — rödhårig. ER qvinna lefvande begrafven. Tidningen Journal de Pontarlier omtalar ett fall af begrafning af en skendöd i följande ordalag: Då för trenne dagar sedan i Mountflorin en ung qvinna, som dött i ett anfall af fallandesot; skulle begrafvas, tyckte dödgräfvaren sig höra ett stönande nerifrån grafven, sedan han nedkastat ett par spadar jord. Han steg genast ned och öppnade kistan; den döda togs upp och åderläts af tillkallad läkare. Bloden var ännu varm och flytande. Man hyste ett svagt hopp om att den unga qvinnan skulle vakna ur sin dvala, men hon kom ingen gång till fullkomligt medvetande, och andra dagen var hon verkligt död. Ful orlofssedel. En korrespondent från Providence (Rhode Irland), som besökt Chicago, uttalar högst ogynnsamma omdömen om denna stad. Han säger att skräddarnes barn der gå trasiga, skomakarnes barn barfota och att köttet i Chicago är miserabelt, ehuru staden har den största boskapsmarknad i hela landet.