Dagens Nyheter – 18 juli 1867, sida 2

Melcher Gjordsson, som nu vistas på Husby kloster; ett bud till Borganäs att grefvens af Ewersten dotter ville tala med Johan Wale. — Och detta misshagar dig; Johannes? — Grefvedottern älskar Herrman.,.. — Agnes! Engelbrekts anletsdrag fördystrades liksom munkens; och deras blickar möttes. — Har du talat med henne? — sporde den förre. — Ja! — svarade munken; och det dystra draget blef nästan vildt: Hans djupa öga sprutade lågor. — Du har träffat någon mera; Johannes! — sade Engelbrekt och fattade munkens hand. Munken gjorde åter en jakande åtbörd. — Döm dock mildt, Johannes::.: tunga sorger hafva tryckt på hennes sinne; derom tala tydligt hennes bleka; men blida anletsdrag. Kanske .... kanske.;:;. — Hvad, Engelbrekt! — utropade munken och omfattade Engelbrekts båda skuldror, seende honom in i ögat — du tror.... du kan tro; att oskyldigt blod färgar mina händer? — Lugna dig; Johannezg;.;. Herrans vägar skola icke af. menniskan korsas: Kanske skall den dag komma; då ett annat ljus sprider sig öfver din ungdoms sorger :... En feberfrossa genomskakade den starke mannen, han släppte Engelbrekt och stannade med korslagda armar och ögonen stelt fästade på marken; der de små blommorna skälfde af fröjd vid sommarsolens varma kyss, Så stod han länge; utan att Engelbrekt ville störa honom;