nyckeln tycktes icke här vilja så godt göra tjenst: Erik höjde sitt svärd och drog det utefter halsen på fogden: — Töfva icke; fogde — sade han — jag fruktar svek i sjelfva ditt befrielseverk;: — Lys hit med facklan — stönade Johan Wale; och drog fången med sig fram emot pelaren; hvarvid de blanka svärden veko åt sidan; så att han kom med ryggen inemot pelarens hörn. Han vexlade dervid en blick med Magnus; som omärkligt sökte närma sig sin herre. Men Erik; hvilkens misstänksamhet ökades af fogdens beteende; fattade homom vid halsen med den venstra handen medan den högra höll svärdet färdigt att stöta till. — Håll säkert öga på långe Magnus — sade han — och du fogde; antingen du ser eller ej; ditt lif hänger derpå om du lyckas eller icke! Ogonblickligt föll den tunga kedjan från Herrmans andra hand; och fogden lutade sig ned för att lösa äfven fotbojorna. Erik släppte icke sitt tag; och kraftiga armar hade tvungit Magnus att blifva der han var och uppgifva sitt försök att närma sig fogden: Efter en stund reste fogden sig upp: Herrman var fri: — Och nu Herrman! — sade Erik — nu skall du taga befallningen öfver oss; och först och främst skall du döma öfver den grymme mördaren: Det blef alldeles tyst i tornrummet och alla afbidade med spänd väntan; hvad den befriade skulle säga; Drängen som höll facklan lyfte