Dagens Nyheter – 16 juli 1867, sida 2

ölder, hvilka han, som det syntes uppriktigt erände. Omkring 30 målsegare hafva varit hörde; förfleres nkallande uppsköts målet på 8 dagar. Landelius ördes åter i häktet. Lasdserten, En man mot Göteborgs hela skarpskyttekår. Till Göteborgs rådhusrätts andra afdelning hade ör en tid sedan hr J. A. Lindström, arrendator vf egendomen Götaberg, belägen straxt ofvanför Lorentzberg, instämt skarpskyttekårens samtlige Iedamöter, att, genom dess ordförande, ansvara för det de sistlidne Kristihimmelfärdsdag, under exercis . öch efter bildandet af en jägarkedja, gått öfver hans egor och dervid nedrifvit stängsel och gärdesgårdar samt nedtrampat gräset och säden, ed att skada deraf förorsakats, uppskattad till minst rdr. Då detta mål första gången förekom, påstod. skarpskyttekårens ombud, att några skarpskyttar ej gått öfver egorna eller förorsakat någon skada, utan hade det varit den åtföljande, icke uniformerade delen af allmänheten, hvilken rusat in på egendomen för att få en genväg till heden, som rifvit, ner stenmuren. och trampat ner de, magra strån, gom den dagen möjligen hade tittat up 4 och till denna allmänhet, mente ombudet, fick äfven hr L. vända sig och i nödfall stämma, om han ville ha någon ersättning, men skarpskyttekåren ville ej ingå på att betala alla de oredor, som folkmassan ställde till, belst kåren ett par gånger förut blifvit pungslagen på betalning för skador, som allmänheten varit skulden till. Hr Lindström åter påstod att hade ej skarpskyttarne gått förut, så hade ej allmänheten följt efter, och höll han sig till kåren, som lockat ut folket. Han erbjöd sig för öfrigt att med tusentals vittnen styrka, det äfven en mängd skarpskyttar tagit vägen öfver trädgårdsplanteringen ech ängen. Vid sista. rättegångstillfället medhade. hr Lindström äfven tre vittnen, hvilka intygade, att en del skarpskyttar, hörande till den förföljande afdelningen, verkligen gått öfver ett hörn af ängen, men någon skada å stängsel eller dylikt-hade. ej af dem föröfvats. Deremot hade den medföljande allmänheten, både män och qvinnor, ej varit,så nogräknad, utan, sedan hr L. och hans biträde, som försökt mota dem, blifvit undanpetad; hade de riktigt stormat gården och tagit vägar både öfver murar och sädesfält. Då hr L. icke ville ingå på någon slags. förlikning, som kårens ombud framställde, hvilket äfven upplyste, att hr L. har 150 rdr om året af skarpr skyttekåren blott för det den får skjuta öfver en bit af hans egor, öfverlemnades till domstolen att slita tvisten, och fällde rådhusrätten skarpskyttekåren att betala 30 rdr till hr L., hvaraf dock denne skulle sjelf betala sina vittnen med 1 rdr hvartdera. En af dessa erbjöd sig att skänka sin riksdaler till kårens kassa såsom ett föredöme för dem, hvilka veta sig skyldiga till att ha förorsakat kåren obehaget.