Dagens Nyheter – 16 juli 1867, sida 2

— Hvem är der? — sporde fogden och i slungade en förkrossande blick på den inträdande. — Torde väl hända att I nu icke kännen mig — svarade denne — dock var det en gång, som I gåfven edra svenner befallning att skjuta mig kallt jern genom bröstet: Det var en gång; som jag besökt min fader derborta i tornet; jag har äfven nu besökt honom; fast han nu blott är ett maskfrätt lik; jag kommer dock äfven nu från honom. :;:. — Är du från dina sinnen; pojke! — ropade fogden; — Du skall sjelf göra din fader sällskap i tornet. ..: — Det är just derför jag är hitkommen -— genmälte gossen, alldeles förbryllande fogden och äfven de båda andra männen med sitt orubbliga lugn och den hemska beslutsamheten som talade ur hans bliek och hela hans säkra hållning. — Men äfven den andre behöfver sällskap — fortsatte han utan att afbida svar och fängslande fogden och långa Magnus såsom genom en slags förtrollning — Herrman Berman; fogde; som du håller fängslad; och som du denna dag ämnar mörda :.:: — Vansinnige; hvad vågar du säga? :.:. — Jag vågar spörja dig; Johan Wale; hvad du skulle säga; om jag förkunnade dig; att din sista stund nu vore kommen :;... — Sparka ut den hunden; Magnus — ropade fogden — och se till att han tuktas eftertryckligt. Sedan må han afbida sin tid i tornet; eftersom han säger sig åstunda det. — Håll fogde; och du; bödelsdräng, rör dig icke ur fläcken :::;: I ären båda i mitt våld,