Dagens Nyheter – 15 juli 1867, sida 2

ViIL Sanct Hans afton 1434. Johan Wale hade med feberaktig oro afbidat: inbrytandet af den dag; då han skulle se det vigtigaste hindret för vinnandet af sina lidelsers mål falla. Helt och hållet upptagen som han var af sitt hjertas angelägenheter; hade han invaggat sig i den tro att tillsvidare intet var för honom att frukta från Engelbrekts och allmogens sida; och då tillika alla förhandlingar med dem nu skulle skötas af grefve Hans och hans fogde på Westerås Melcher Gjordsson hade detta i sin mån bidragit att göra honom i detta afseende sorgslös och efterlåten. Atthålla öfverenskommelsen mellan Jösse Eriksson och riddar Thure Thuresson hade han åtminstone till det yttre slagit ur hågen; och onekligen höll han den i sjelfva verket bättre eller bevarade han åt sig möjligheten att hålla den genom att icke uppenbart sätta sig emot grefve Hans och sålunda nödgas förr eller senare uppgifva slottet, hvilket icke var i det skick att det länge kunde hålla sig: Han gick härutinnan så långt, att han med största beredvillighet gick Melcher Gjordsson till mötes och lyckades så förträffligt föra den hederlige gubben bakom ljuset, att denne lemnade Borganäs till hälften öfrertygad om; att Herrman Berman verkligen icke fanns der: Med ett afgrundslikt leende gnuggade herr Johan sina händer den aftonen, då Melcher Gjordsson hade lemnat Borganäs. Och mången gång derefter hade han med en blick af djefvulsk — sjolfbelåtenhet betraktat det stora