Dagens Nyheter – 15 juli 1867, sida 2

RR Festen för William Lloyd Garrison, b (Forts. fr. föreg. nummer.) Hr Garrison yttrade bland annat: Herr ordförande, mina damer och herrar! För det utmärkta bevis på högaktning, I hafven gifvit mig, och för den kärlek, hvarmed I visat er omfatta den menskliga frihetens sak, äfvensomför de vänskapliga tänkesätt, I uttalat om mitt fädernesland, tackar jag er en och hvar och alla samtligen af hela mitt hjerta. —-— Jag har icke varit van att blifva bemött såsom i dag. Under mer än trettio år har jag måst trotsa den allmänna meningen i mitt fosterland. I de södra staterna betraktades jag såsom fogelfri och skulle icke kunnat visa mig der, ehuru jag var en amerikansk medborgare, äfven om jag burit denna (härvid pekade han på förenta staternas nationalflagga) öfver mitt hufvud. Jag hade icke kunnat visa mig der utan fara för mitt lif, ja utan full visshet om att finna en blodig graf (hör! hör!). Öfverallt bemötte man mig med hån och förakt, och hela nationen, öfvertygad om slafveriets förträfflighet, opponerade sigpå det bestämdaste mot hvar och en som förfäktade denna tanke: frihet råde öfverallt och bland alla! — Visserligen skröt Amerika gerna öfver sina republikanska inrättningar och demokratiska grundsatser, men i sjelfva verket var detta sjelfberöm endast tomt ordprål. — Den 4 juli höll det i ena handen the Declaration of Independance och under årets öfriga dagar svängde dess andra hand slafpiskan. (Hör, hör)! Hvilken förunderlig obeständighet och besynnerlig paradox! — Men nu är Amerika fritt! (Högljudt bifall) Mine herrar, detta är ej första gången som jag befinner mig i England. Jag har varit här tre gånger förut i afsigt att vinna medbjelpare till slafveriets afskaffande; men alltid fick jag det öfvermodiga svaret: slafvar kunna ej inandas Englands luft; i samma ögonblick de trampa vår jord, de må nu komma ifrån Amerika eller