Dagens Nyheter – 13 juli 1867, sida 3

verk. Derigenom ait de i midten liggande båtarna voro försedda med höga träd sluttade löfverket åt ömse sidor och liknade på afstånd en liten holme, som legat och summit på vågorna. På de yttersta båtarna voro också löfruskorna lagda långs med vattenytan; så att framifrån kunde icke ett årblad synas. Planen var utan tvifvel god: På Borganäs anade man icke, att något allvarsamt förestod från Engelbrekts och allmogens sida, och man var derför icke noga med vakthållningen på murarne: Derpå hade Erik räknat; och derefter hade han uppgjort sin plan. Afzen om fogden sjelf från något af iönstren i fogdebyggningen eller adelshaset; såsom den förnämsta byggnaden på den tidens slott kallades, sett ut öfver Hofran i den ljusa sommarnatten, skulle han knappast lagt märke till den lilla holmen eller funnit att den flöt på sjön och flyttade sig framåt; Nu kom dertill dimman till bjelp. Den försigtige Erik lät dock icke deraf förleda sig till något steg; som kunde hafva vållat ett misslyckande. Den flytande holmen rörde sig sakta framåt; och Erik styrde kosan: Ej ett ljud hördes; ej en åra lyftades eller sänktes för hårdt, och så ofta det var möjligt doldes flottan af utskjutande uddar och små näs i sjön. Så hade man hunnit till den holme, som låg närmast slottet. Det hade börjat blåsa, oeh tjockan började lätta på, så att man såg här och der den blå himlen. Brik lade flottan vid utkanten af holmen åt land till; så att om man från muren eller slottet skulle se den, borde man taga den för en fortsättniog af holmen. Ett par ögonblick låg den här alldeles orörlig och i lä för vinden, så att