Dagens Nyheter – 13 juli 1867, sida 2

Article Image
Rektorsbefattniagen vid Halmstads slementärläroverk::Tidningen Förposten meddelar nedanståenI de berättelse från. Halmstad, rörande sednoaste Ftillsättand:t af rektor derstädes och ecklesiastikministerns åtgärder i sammanhang med denna atnämniag. Då sanningsenligheten af berätteisen blifvit bestyrkt äfven från andra håll hysa I vi ej någon betänklighet vid att gifva den en större offentiigbet, men återbålla alla reflexioner i hopp om, att vederbörande kunna och komma atwt afgifva nöjak:ig förklaring. Det torde vara allmänt beka t, att Halmstads elemcentarläroverk; enligt riksens ständers beslut, från och med sistlidne års hösttermin utridgades till ett fullständigt läroverk; med dimissionsrätt till universitetet på båda linierna. Anta!et lektorer var bestämdt till fyra, och enligt gammal ordning borde väl en af dessa blifvit rektor. På den för år 1866 uppgjorda staten, som enligt ständernas beslut icke skulle träda i gällande kraft förr än vid höstterminens början, upptogs emellertid utom rektor, fyra lektorer samt motsvarande antal adju:kter. Enligt vanligheten på senare tider voro inga nawn utsatta på löntagarne. Hvilka följder detta temligen tanklosa förfarande kan ba med sig; ser man af hvad vi här nedan ha att anföra. Att rektorslönen, punkt för punkt lika med den under närmast föregående år åtrektor Åberg anslagna, fortfarande skulle tillfalla bonom, syntes ingen kunna betvifla; men så länge vår nuvarande ecklesiastikminister sitter vid styret, gälla icke vidare några gamla märken, på kyrkans och skolornas område åtminstone. Men trodde sig veta, såsom ock utgången efteråt visade, att statsrådet Carlson till rektor vid nya elementarläroverket i Halmstad hade designerat d. v. lektorn i Upsala Zach. Göransson: Härmed har man allt skäl att vara belåten; så mycket mindre deremot i fråga om sättet, hvarpå hr statsrådet bebagade sätta sina planer i verket. Lektor Göransson anmälde sig såsom sökande till en af de fyra genom konsistorium ledigförklarade lektoraterna, med latin såsom hufvudämne, och skulle genom sina meriter varit dertill sjelfskrifven. Hans väl berättigade ansökan om befrielse från nytt undervisniogsprof afslogs emellertid af regeringen och följden blef, sedan en af konsistorium på grund af ofullständiga ansökningsbandlingar såsom inkompetent ansedd sökande af samma regering blifvit kompetent förklarad, att denne pågot senare utnämndes till lektor i latin, samt att, då herr statsrådet, begagnande rig af en rättighet, som visserligen i belt annat ändamål blifvit boron lemnad, utan alla prof till rektor utnämnt lektor Görans:ov, att läroverket fick två hufvudlärare i latin och två till full rektorslön berättigade rektorer. Den som fick sitta emellan på detta kalas var rektor Aberg. Landshöfdingeembetet i Halmstad vägrade att till Åberg utbetala hans af konsistorium rcqvirerade gamla lön från den 28 augusti förra året. Denna anslogs i stället åt Göransson. Rektor Åbergs ansökan att bli ställd på indragningsstat föranledde icke till någon proposition från regeringens sida vid förflutna-riksdagen (sådant skulle ha blottat ett förfarande, som svårligen skulle kunnat undgå anmärkning). . Konsistorii begäran om att det fel, som begåtts derigenom att: Aberg ilönestaten helt och hållet blifvit förbisången; måtte rättas, eärskildt i den nya staten för nu löpande år, har hittills icke ledt tillrivgaste påföljd; och ehuru rektor Åbergs otvetydiga rätt enligt. svensk lag är, att fortfarande oafkortadt åtnjuta sin gamla indelta lön med åtföljande boställslägenhet, har han endast på det sättet fått under sistförflutna halfåret uppbära en fattig tredjedel af lönens uppskattade penningevärde, att rektor Göransson för honom reqvirerat och landsböfdinge-embetet utanordnat en på staten upptagen eadjunktslön å 1,000 rdr. Att rektor Aberg, enligt hvad man berättar, genom det ekonomiska betryck och det bekymmer detta oerhörda trassel förorsakat honom och hans talrika familj, blifvit lagd på en sjuksäng, som möjligen snart nog kan blifva hans dödsbädd, minsker ej det oförsvarliga i hela saken, men måste för ganska många göra den i mer än vanlig grad förhatlig.

13 juli 1867, sida 2

Thumbnail