Dagens Nyheter – 13 juli 1867, sida 2

ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, 2 HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOK. ANDRA DELEN; (Forts. från föreg. JF.) En fanns dock; som icke hade sinne eller tankar för annat än den unge mannens räddning, och det var Erik. Han hade också så vill vida haft framgång i sina bemödanden; som han lyckats finna Herrmans fängel:e och äfven meddelat sig med tonom. Som vi veta; kände han af gammalt väl till Borganäs slott och dess murar och byggnader. Mången natt bade han som en skugga glidit öfver muren och fram emot det torn, der vi funno honom en vårmorgon för ett år sedan. Då försmäktade hans fader der nere i tornet, nu satt båns moders räddare der nere i samma torn; fastsmidd vid muren alldeles invid hans faders förmultnade lik: Å Det låg något högtidligt i den beslutsamhet; som strålade ur gossens ögon, der han nu stod med handen sluten i munkens; Den. renaste kärlek, den ädlaste sjelfuppoffring lågade ur denna blick och spred ett förklaringens sken öfver de fula anletsdragen. — Och du vill våga ditt lif för ungersvennen? — frågade munken med en röst, som darrade af rörelse. . Gossens strålande blick gaf tydligt svar på frågan;