Dagens Nyheter – 13 juli 1867, sida 2

Utrikes-Nyheter. DE ITALIENSKA KYRKOGODSEN. Diskussionen i italienska parlamentet om de italienska kyrkogodsen bar tagit en ovärtadt gynnsam värdning, sedan Ratazzi i regeringens pamn förklarat sig redo, att antaga den till denna frågas pröfning nedsatta komiteas i äm! net afgifpa förslag. Åtskilliga bankirhus — man nämner firmorna Erlanger och Rotbschild — skola sedan hafva trädt i förbinde se med regeringen, för att på grund af de nya bestämmelserna-afsluta ett lån på kyrkogodsen: JAPANS UPPBLOMSTRING. De framsteg Japan gjort under inflytelsen af handeln med de europeiska makterna äro öfverraskande. Exporten i engelska fartyg steg på ett år (1864—1865) från 9,941,404 dollars till 16,186,823 dollars, och under samma tid böjde sig exporten i utländska fartyg från 630,818 dollars till 2,303,407 dollars. De europeiska kolonierna i landet ha kyrkor och skolor, jernvägar, telegrafer och tidningar, den 1eguliera armen exerceras at franska officerare; och de inhemska köpmännen lemna ej utlänningarnes exempel obegagnadt: de börja anlägga fabriker och köpa fartyg för att föra sina egna produkter tillochmed till utlandet. Den romerska kyrkofesten. I Rom har helt rvyligen vppförts ett skåde spel i den högre kyrkliga stilen. Påfven har uppenbarligen velat visa verlden, att om det också är på upphällningen med hans verldsliga makt, så har ban dock ännu medel qvar att kunna skina i ett klart strålande ljus för de troendes blickar: Vi lemna här en kort beskrifniog öfver de festligheter, som nu firats i den eviga staden. Den romerska kyrkan har under sista dagarne utvecklat hela sin glans och ståt. I närvaro och under medverkan af mer än 700 prelater och 20,000 prester af alla grader, från alla trakter af verlden, bafva kyrkofester och ceremonier firats, sådana de ej kunna firas på något annat ställe i verlden, än Rom, och den kanonisation, som egde rum i S:t. Petri kyrka den 29 juni, har varit glanspunkten bland dessa fester. Ceremonien började kl. 7 på morgonen, och redan kl. 6 voro hela det ofantliga vaticanska templet, den stora platsen utanför, kolonnaderna och de närliggande gatorna uppfyllda med menniskor. Det inre af Peterskyrkan var ytterst praktfullt dekoreradt, såsom öfligt är i Italien vid kyrkofester. Kyrkans pilastrar och pelare voro prydda med guldsnören, hvilka följde refflorna i desamma; guirlander af kristaller följde arkadlinierna i långoch tvärskeppet; en ring af ljus sträckte sig kring kornischerna. I arkaderna voro anbragdta röda sidendraperier med gyldene fransar, och i midten af hvardera hängde ett stort banår, hvarpå fanns framstäldt ett under eller någon annan vigtig handling af de helgop, som skulle kanoniseras. I kyrkans bakgrund omgaf en stor strålande krona af ljus en tafla, som föreställde huru himmelens nycklar öfverlemnades till St. Petrus. I tvärskeppets fyra hörn stodo kolossala, hvita kandelabrar med kärfvar af vaxljus, och midt i skeppet hängde en stor, med ljus, blommor och kristaller omgifven vapensköld med den påfliga tiaren, nycklarne och korset. I kyrkan brunno 20,000 vaxljus, och intrycket af hela dekorationen var ytterst anslående. Kanoniserings-ceremonien sönderfaller i 3 afdelningar: processionen, dekretets offentliggörande och den högtidliga messan. Processionen -var ännu talrikare, än på Kristi lekamens fest, firad kort förut; i densamma deltogo 440 biskopar och 40 kardinaler. I spetsen marscherade en afdelning soldater, derpå kommo barnbusbarnen, sedan de andliga ordparne; framför hvar och en af dessaordnar buros kors och ban6r. och en hvar af munkarne bar ett brinnande vaxjus. Derpå kommo de olika munkordnarne. Nu fölide presterskapet från basilikorna, först de mindre, derpå från de patriarkaliska basilikorna. Framför hvarje af dessa basilikor bars ett stort tält med röda och gula ränder och framför den sista, såsom den äldsta, ett dubbelt. Nu följde medlemmarne af kardinal-vikariens tribunal, derpå rite-kongregationen; sedan de nya helgonens banr, buret och omgifvet af en deputation från den orden eller de kongregationer, hvilka de tillhöra eller hvilka benämnas efter dem; de voro denna gång saliga Germaine Cousin, saliga Francisca med de 5 såren, salig Leonard af Porto Maurizio, salig Paul med korset, martyrerna från Gorcum, salig Peter dArbnyes och slutligen salig Josaphat KunkcewWwicz. Om helgonens anförvanter äro tillstädes, få dessa hålla snörena till baneret. Vid detta tillfälle hade man funnit föregifoa slägtingar till martyrerna i Gorcam och salig Peter dArbeus. Derpå kommo tvenne scbweizergarden och sedan det påfliga kapellet, de titulära kammarherrarne, kollegiernas prvokuratorer, den apostoliske predikanten och det