Dagens Nyheter – 13 juli 1867, sida 2

— Men huru skall det ske? — sporde Engelbrekt, stannande i sin vandring framför munken och gossen. — Väl kunde jag före Sanct Hans afton omrioga fästet, men ..:. föga troligt är det; att derigenom svennens lif skulle räddas! — Nej, nej — afbröt Erik lifligt — nej, så vinna vi icke Herrmann åter: Fogden skulle blott begagna honom som ett medel att betvinga eder.... oo Ja — tillade munken — det zxunde lätt ske; att den pil som skulle öppna fästets portar för Sverges b:friare måste gå genom svennens hjerta. — Jag har tänkt ut ett råd — tog Erik blygsamt till orda — men de, som skola ut: föra det; måste hafva sitt eget lif mindre kärt än svennens. Dock tviflar jag icke på; att de skola finnas; som lika mycket för din skuld; Engelbrekt, som för svennens egen, vilja följa mig på min sista vandring till Borganäsg slott. — Och huru vill du då gå till väga? — sporde Engelbrekt; i det han satte sig och drog gossen intill tig, så att hån kunde-se Honom rätt in i de trovärdiga ögonen. — Mitt råd är helt enkelt det att öfverraska Borganäs och taga fogden till fånga och tvinga hörom att sjelf lösa Herrmäns kedjor.... med tjugu raska svenner vill jag utföra det verket; -Det kan nog vara att vi spilla våra Nf, men de -lära föga betyda,: och fogden skall se; huru frimodigt en går i döden för den man håller kär. : Engelbrekt reste sg upp vid dessa gossens ord och lade sin hand:på hans hufvud. — Gud välsigne idig; gossel — sade han