Dagens Nyheter – 12 juli 1867, sida 2

pet af dagen; om tiden för uppbrottet och om samlingsorten och hvad i öfrigt; som var att iakttaga;: Men fram emot qvällen hade de fleste socknremännen lemnat staden och på skilda vägar dragit hemåt: Vid qvällsvarden var Eugelbrekt ensam med sin hustru och sitt tjenstefolk; men ännu medan de. sutto till bords inträdde pater Johannes och kort derefter Erik. Den senare hade en mycket vigtig uppsyn. Hans kind var röd och svetten droppade från bans panna, men hans eldiga och beslutsamma blick gaf tydligt tillkänna att han icke, aktade tröttheten. När måltiden var slutad och bordsbönen läst tilltog gossens oro. Tydligen hade ban något på bjertat; som han ville meddela husbonden. Denne tycktes dock icke märka. det. Han vinkade åt gamle Björn att stanna, och gubben efterkom med sin vanliga stolthet sin husbondes önskan. — Nu gäller det, Björn — sade Eogelbrekt — och nu vill jag hafva dig med; Björn. Vi komma att draga långa vägar, och Gud vet, om vi någonsin mer skola återse hemmets berg och kopparröken från vår hytta: Du må dock välja sjelf, gamle vän.... — Välja — utropade den stele raannen med en röst; som med möda gjorde sig hörd för :gråten; och med en min; som om han skämts öfver sin oförmåga att betvinga sin rörelse — välja, busbonde, du vet väl, hvar jag helet vill lägga mitt hufvud, när döden kallar :..hur kan jag välja? — Jag visste det, gamle! — Gör dig då redo, vi skola icke mera skiljas åt! Stolt som en kung, fast tårarne skymde hans