Dagens Nyheter – 11 juli 1867, sida 3

invänga björnen inom en jemförelsevis liten ring och att Nalle der alåg tryggte.. Ehuru klocka då var öfver 12 och björnens lägerställe var el och en half mil aflägset, beslöto vi att sämm dag anställa jagt på honom, hvilket dock ej vari möjligt, såvida icke en timmerväg funnits, son sätte oss i stånd ätt åkande tillryggalägga störr delen af afståndet: Hästar anskaffades, min pi stället bogfde vän W. fick släppa till siaa bös sor och klockan tu gåfvo vi oss i väg. Vi iastufvade 033 icn långsläda ech i en skogs åka eller såkallad ahuska, och, tack vare de raska hästarne, kommo vi frath på två timmär, oaktadt de ständigt förekommande gröpporna, tre till fyra föt djupa, gjorde vår färd i sannicg öppskäkande. Framkomne till det ställe der vi skulle stiga af påträffade vi en jägare, Hvitas Pera, hvilken genast ställde sig till vårt förfogände. Vi fingo nu utby a åkdonen mot andra fortskaffningsmedel, nemligen skidor, vid hvilkas besägnande, j:g för mia del hade ringa vana, så mycket värre för Mig, som tåfästen och kappor på det skidpar, jag skulie begagna, ej passade till mina fötter. Det fick i alla fall gå an, så godt det kunde, och låtsande om ingenting stretade jag fram i mina Kamraters spår. På jemiå marken gick det bra, men snart kommo vi till en liten backe. Först efter flete svettdrifvande försök lyckades jag knosa mig uppför höjden, och straxt skulle jag uiför igen! Jag lät det gå undan, och det gick med besked, men i en hast kilade högra skidan irån mig. Jag sökte hålla mig uppe på den venstra, mer länge dröjde det ej förr än jag bufvudstupa tumlade kull i den nära tre alnar djupa snön. Lyckligtvis slapp jag alla vidare äfventyr såsom nybörjare i skidlöpning, ty vi voro nu framme vid ringen och jag behöfde blott gå och ställa mig i håll. Fyra af os8 togo plats i en halfzrets och de. femte, B. gick från motsatt håll på björnens spår till häng lega. Efter en kort stunds förlopp fingo vi höra hur det knakade i de torra qvistarae inne i det täta snåret. Björnen var uppe och prasslandet röjde hans gäng! Vi sökte lite hvar att genskjuta honom; Hunnen hozom så nära, att jag tyckte mig märka, huru det rörde sig i buskar: e, hörde jag plötsligen ett skott, snart efterföljdt af ett ljudligt älls tod rop; ännu ett skott small, som dock tycktes ha varit öfverflödigt, enär B:s kula, zom var den första, gått tvärt genom björnens bröst, straxt bakom bogarne. Genast dracks björneng graföl, hvarefter man af skidorda gjorde en kälke, på hvilken han mödosamt under ett par timmar släpades till dess vi kommo till hästarnes väntställe. Vid närmare besigtninr visade det sig, att björnea under den långvariga jagten blifvit sårad åtminstone af tre kulor — ett ringa antal, jemfördt med de många skott som blifvit lossade på hononom -—; och att ingen af dessa träffat någon ömtåligare kroppsdel. Aktningsvärdare var dea vägsträcka, han fått tillryggalägga innan han fick sin bane, ty han hade blifvit jagad mellan tretio och fyratio svenska mil J. E. H.