Dagens Nyheter – 11 juli 1867, sida 2

Hedlund (med värdighet). Inte ett dugg, KEFr ömare, inte ett sjödun en gång! LA at Olaidotter. Jag anhåller att få höra vittnen å att det är mina saker. Hedlund. Jag med. Domaren (till stadstjenarne). För in parternas ittnen. Sedan dessa fått aflägga eden, berättade det förta, ogifta Chr. Svensson, att byran var obetald, å lå kom värden å skulle ta sakernå, å då sa Hedund: Ja, vasserra, ta sakerna, sa han, men då ä nte mina, för Sofi rår om doms. Hedlund. Nej, si det der ä lögn, för jag har antförskrifvit sakerna — ja, det är inte lagfarit innu förstås — Eös murarfen Toll, för vi kom i mipan, för vi hade ett barn som dog, ä då gick let åt, förstås, merå än vanligt. Nästa vittne, en skrädderiarbetare Euglund, hvilsen, i parenthes sagt, måste vara mer än vanligt trovärdig enär han vid eden3 afläggande placerade valla fem på bibeln; berättade: att Soft hade 1860 fått 300 rdr af en sjökapten, och derför hade köpts en soffa, ei säng, ett bord och en fläska. Hedlund. Det må vara, met jag vetinte Hyar doi tog vägen precis, för jag förtjente grofva pen gar den tiden på enskilda banken. Å efter hon. krånglar, så får hon int mer än nattkommöden och kaffekannan. ; VÄ Domaren. Ja, tyst nu! Ropa nästa vittne: Hedlund (förtjust). Jo, nu kommer mina vittnen. Det första af Hedlunds vittnen, berättade att häb visste ingenting... Det andra iorgbingen, hvilket skulle vittna om döt rysliga öfvervåld, som öfvergått Hedlund, berättade att Han, som gått hem för att tå sej en bit, hört ett rysligt skrik. Bedan vittnet (en tobaksarbetåre Andersson) tägit sig en bit tillv, Hade han Hört ett ännu fagligare skrik. Hår ämnäde just då tå sig en tredjö bits, men gick i stället ut och fick se huru Hedlund emot Svensson gick på med både fötter och Knytnäfvar.. Vittnet hade ej sett att husträ Svensson bitit Hedlund. Ett sista vittne Hade sett; att Hedlund sparkat en stor valk på Svenssons ben. Svensson (med höjdt pekfinger, till sista vitt: net). Såg inte vittnet, att jag var full med blödiglar i ansigtet? . , oa B omaren (förbluffad). Hvad säger ni? Blödiglar jer Svensson (upplysande). Nej, rifningar. :.. Domaren. Jaså, ni menar blodviten (till vittnet) såg vittnet, om så var förbållandet? Vittnet. Jahä, nog var han smitig i syng alltid. Hedlund (visande tänderne). Jag bestrider hvar enda smul, för det är jag som blifvit sparkad. Jag får anhålla att få uppläst den här skriften (framlemnar ett skryhkligt papper): i iv I skriften, som härefter upplästes, yrkades strängt ansvar å motparterna, och slutade den särdeles lyckadt stiliserade promimoriän, med följande listiga anhållan: Slutligen får jag hos rätten be om ätt hustru Svensson måtte förvisas till:sin själasörjare, för . att få svära på att hon ej bitit mig samt att rättens ledamöter genast ville taga befättning med undersökande af nämnde hustrus mun i och för utrönandet af det sf manned åbetopade tandlös heten ! Utan att fästa något afseende vid sistnämnde begäran, uppsköt rätten målet till den 23 juli, då parterna skulle återkomma, beredda, att, hvar 8 sin sida, förebringa all den bevisuing, hvaraf de ville sig i målet begagna, vid påföljd att någo vidare rådrum ej sedan lemnades.