Dagens Nyheter – 11 juli 1867, sida 2

ingens sammanträde i går utsågs till föreninens kommissionär å ofvannämnde plats, efter ;. A. Kullberg, bokhandlaren Johan Svensson. GARECR tändes i tisdags för första gången Wenersborg. En förfärlig Jornvägsolycka var nära att inräffa i Uddevalla sistl. söndag, då extratåget ifrån Venörsbörg ankom dit kl. mellan 6 och 7 e. m. Tåget blef nemligen inskjutet på ett oriktigt spår, vilken omständighet kunnat hafva till följd hunIrade menniskors död, så vida icke slumpen rändt allt till det bästa. — Slumpen är dock icke ågon jernvägstjensteman, och man har således ngen rätt att vänta att den skall stå till tjenst var gång vederbörande försummar sig. Äktenskap mellan baptister. I Nerikes Alleh. för i går läges: Der sednaste riksdagen slog döförat till för framlägdt försläg om undanrödjande Af sådana stadgar, som göra timliga fördelar beroende af dop och hbattvardsgång, och särskildt ville riksdagen icke medgifva, att det skulle tillåtas svenska baptister, huru aktningsvärde och upplyste de än månd8 vara, att ingå äktenskap i laglig och kyrklig mening, med mindre de ville, emot sin tro och sitt samvete, låta konfirmera sig inom statskyrkan. Förgäfves höjde sig många röster, som af liflig öfvertygelse framhöllo rättvisans och klokhetens fordringar; förgäfves visades, att dessa inom baptismen uppväxande unga män och qvinnor genom den lag, som nu är, ställas i valet mellan celibat, landsfivgt eller lagöfverträdelse, och att det är alltför troligt, att ett ständigt växande antal unga baptister icke finna sig uti det första alternativet, utan inskränka sig att välja mellan de båda andra. Redan hafva från många båll i landet, så ock från Örebro, en del baptister begifvit sig i frivillig landsflygt, heldre än att dröja i det älskade fosterlandet, så länge der lagligen begås ett al de grymmaste våld, i det man lägger band på tankefriheten och den religiösa känslan, Det sista alternativet, att träda i ett äktenskap, hvilket icke af lagen erkännes såsom sådant, har, såvidt vi känna, icke här i Sverge blifvit af baptister tillämpadt förrän i desså dagar. Ifredags begicks en sådan bröllopshögtid inom det baptistiska samfundet i Örebro. Skomakaren Hedin hårstädes tog till maka sin trossyster Anna Fs Holm, hvilken, bördig från en af stadens grabnio:tnar, icke blifvit inom svenska statskyrkan konf:merad, enär hon från ungdomen blifvit uppfostrad inom baptismen, som hon är varmt tillgifven. Vigselakten, om den så får kallas, försiggick uti Betelkapellet härstädes i den talrikt församlade baptistiska menighetens närvaro, och under ledning af hr Härtivall, härvarande Vaptistsarifuhds religionslärare. Öfver den vigtiga handlingen. uppsattes ett protokoll, hvaraf vi, på begärän, välvilligt erhållit del. Måhända intresseraf det våra låsare att erfara, huru det månde tillgå vid ett tillfälle, som detta. Akten inleddes med sång; bön och bibelläsning. Derefter redogjordes för anledningarne till detta ovanliga äktenskap. De förhoppningar, man hyst om medgifvande att få äktenskapet på sedvadaligt sätt lagligen faststäldt, hade brustit, och då man ieke funhit några böstättda föreskrifter i bibeln, hurt sådan förening bör ingas, annat än att säntt kristne skölå begå en så vigtig handling i Herranom, skickligt och ordentligt, så hade man me sm äm ms AR LJ AA ansett bäst och rättast vara att, på sätt, som nu kar ske; afsluta äktenskåpet inom församlingen. Djupt rörda, framträdde nu brud och brudgum: Föreningsorden voro -från hang sida: -Iufor Gud, den allvetanda och iufor denna Hans församling 8i Jag förklara, att jag tager denna syster, Anna Helena Ekholm; till min äkta maka, för att med Guds nåd vara, henne trogen och älska henne i lif och död; och anhålla vi om församlingens förböner.e — Hon upprepade med nödig förändring sämma mening, hvarefter församlitigen förenade sig i böt; tacksägelse och sång: Sedermera följde ett föredragöfver Efeserbrefvets 5:te kapitel 22 och följande verser, som handla om äktenskapet. Man lär sedan bhafväå i ahnåt rum intagit en för alla de tillstädeskomne gemensam, lätt ckärleksmåltidsk, — På aftonen hölls åter en till bröllopshögtidNgheten sig ahslutande gudstjenst i Betelkapellet. De unga tu äfo hu makar. Det återstår att se, om lagens väktare skola blunda för detta atillagea, eller om grofva händer skola djerfvas att söka slita ett äktenskapsband, som måhända är renare, kristj ligäre, mera sannt, än månget, som skött efter den ritual, kyrkolagen erkänner. Det är samma fråga nu, som förr, endast inträdd i ett nytt skede: frågan, om religionsförföljelsen, af lagen antydd, bör och kan sträcka sig så långt, som lågen medgitver öch bjuder. Tillämpar mån icke lägen, hvarför då ej afskaffa den? Och nödgar man den obilliga lås gen att verka, så tvingar man honom att förgöra sig sjelf. Smittkopporna gå fortfarande i Örebro, FPjukdomsfallen äro icke fåtaliga, men lyckligtvis icke Heller svärartade. Efter att under några dagar i början af månaden ingen vidare insjuknat, hafva under sednaste dagarne i medeltal ett par personer