Dagens Nyheter – 10 juli 1867, sida 1

ministern. Han blefve då i aflöningsväg ungefär likställig med kyrkoherden i Katrina församling, hvilken har, äfven han, en mycket talrik, dertill i allmänhet fattig befolkning och förty en besvärlig pastoralvård. Och om vi göra jemförelser med åtskilliga statens högre embetemän, så finna vi äfven, att de åt kyrkoherden i Jakobs församling föreslagna inkomsterna äro orimligt högt beräknade; De skulle, enligt forslaget, förtfarande utgöra omkring 9,000 rår (vi upptaga blott detta minsta belopp). Just den summan består staten i lön åt presidenten i rikets kollegier och hofrätter, hvilka embetsmän verkligen hafva representations-skyldighet: Men de hafva icke boställsrum, hvilket kyrkoherden i Jakob har af bästa slag och som kunna uppskattas till ett årligt värde af 2,000 rdr: Han skulle således enligt komiterades förslag få minst 2,000 rdr högre inkomst än presidenterne. Och som justitierådens löner utgöra endast 8,000 rdr samt deicke hafva boställsrum; så ekulle kyrkoherden i Jakob få 3,000 rdr mera i inkomst än rämnda höga embetsmän. Men måhända man skall invända, att vi satt värdet af kyrkoherdens boställsrum för högt. Nå väl! I deras närhet ligga de .boställsrum; som äro anvisade åt generaldirektören och chefen för landtmäteriet och som äro jemförlige med de förra. Vi kunna således lemna begge boställs-lokalerna utom räkningen och anföra blott, att statens nämnda höga embetsrman har endast 6,000 rdr i lön, men att kyrkoherden i Jakob skulle efter komiterades förslag få minst 3,000 rdr mera. Till enahanda resultat kommer man vid betraktande af generalmajoren och chefens för skärgårdsartilleriet aflöningsförmåner; ty han har boställsrum och 6,000 rdr i lön. Annu sämre utfsller en jemförelse med generalmajoren och chefens för fotografiska kåren sflöningsförmåner, ty han har icke något boställsrum oeh allenast 6,000 rdr i lön. Vi skulle kunna anställa en mävgd dylika jemförelser; men för dem, som äro tillgängliga för skäl och bevis, torde de redan gjorda vara nog. För män af motsatt slag duga inga upplysningar, huru många och huru beskaffade de än äro. För de förras räkning tillägga vi, att de af oss omnämnda höga embetsmännen icke hafva ett öres sportel eller andra inkomster af deras embeten, än de af oss nu uppgifna. För vår del tro vi, att en blifvande kyrkoherdes inkomster; — vi upprepa, att fråga icke är om den nuvarande kyrkoherdens, — äro af komiterade föreslagna allt för höga; att de borde utgöra; utom fria boställsrum, i ett för allt högst 6,000 rdr och att, om man; då tillfälle till hushållning med folkets skattebidrag; såsom nu, verkligen förefinnes; icke vill begagna detta tillfälle, man får skylla sig sjelf för den beständiga tillökningen af våra debetsedlar. Sådan tillökning skulle nu hufvudsakligen ske med vissa, få öre på hvarje bevillningsriksdaler: På det sättet förfar man alltid, och att dylikt skattebidrag synes så litet i och för sig sjift när det beslutas. Men när debetsedeln kommer och de få örena äro derå uppförda efter multiplikation med bevillningsriksdalrarne, då först blifver man riktigt upplyst om beloppet af den nya skatt; som man sig åtagit: Den har smugit sig på oss, som ett slags tjuf om natteu. Fortfar man på detta sätt gång efter kenan, år efter år, så blifver följden densamma, som då bonden lassade stäfver på sin häst. Visserligen var hvarje sådan, liten och lätt tingest, i och för sig sjelf en obetydlighet; men mängden af dem utgjorde dock slutligen ett så svårt loss, att det icke kunde dragas af hästen; som störtade.