Dagens Nyheter – 10 juli 1867, sida 1

SARA 2 Wwv VV AE I DJAÄDAV AS Is af sina nuvarande åligganden, turvis biträda vid göromålen i pastorsexpeditionen; äfvensom med högmessopredikningars och bibelförklaringars bålla:. de, det vill säga blifva jemväl pastorsadjunkter: Redan denna omständigheten är ganska an: märkningsvärd; men vi skola icke uppehålla oss dervid och ej heller dervid; att icke alla sportler borttagits samt få ingå till en sportelkassa, såsom i Katrina församling, utan vid åtskilligt annat, sedan vi först på det bestämdaste förklarat, att vi alldeles icke afse de nuvarande tjenste-innehafvarnes inkomster, hvilka utgöra deras lagliga tillhörighet och måste i allt respekteras, utan öblifvande presters och kyrkobetjentes. Härvid förekommer först, att klockarens i Johannis församling inkomster synas vara för små, men bhbans vederlikes i Jakobs församlirg för stora. Man besinne, att den öfvervägande största delen af såväl komministrar och kyrkoherdar å landsbygden; som ock statens civila tjenstemän hafva mindre inkomster eller åtminstone icke större, än klockaren i Jakobs församling, beräknade till omkring 3,000 rdr, samt att, erligt de: föreliggande förslaget; denne klockare har större inkomster, än som skulle komma en hvar komminister i församlingen till godo. På de sednare tiderna har riksdagen; vid bestämmandet af statens tjenstemäns aflöning, tagit det ganska kloka beslutet; att gifva samma slags 1ijenstemän olika höga löner; allt efter som de blifva gamla i tjensten, gifta sig och behöfva högre inkomster. Sådant är förhållandet; för att bland flera exempel taga ett, som ligger kyrkan nära, med alla lärare vid högre och lägre elementarläroverk: . Och emedan man kan blifva komminister vid ganska unga år, så skulle vi, jemväl med hänsigt till skolstatens och andra tjenstemäns aflöningsförmåner, tro, att man borde bestämma yngste komministerns lön t. ex. till 1,500 rdr, den dernäst äldstes till 2,000 rdr och den äldstes till 2,500 rdr, oberäknadt boställsrum; allt med rättighet för de yngre att uppflyttas i en äldre; afgången komministers ställe. Deras ställning blefve ändock bättre än de fleste skollärarnes och öfrige statens lägre tjenstemän; hvilka icke hafva boställsrum, men utan allt tvifvel betydligt strängare tjenstgöringsskyldighet. Hvad komministrarnas skyldighet i: detta afseende för det närvarande beträffar, kunna vi upplysningsvis meddela, att de öfver hufvud taget ej äro för sin tjenst sysselsatta mer än fem timmar i veckan. Hvad som i synnerhet synes anmärkningsvärdt; det är, att man föreslagit så stora aflöningsförmåner åt kyrkoherden, att de skola, likasom hittills, utgöra mer än alla 3 komministrarnes tillsammanstagne — ja fullt ut lika mycket, som somliga biskopars — men likväl ansett, att hans tjensteskyldigheter icke borde vara lika stora som bittills, utan minskas och till en del öfverflyttas på komministrarne. Kyrkoherdens löneinkomster skulle till och med, enligt det ofvannämnde förslaget, som nu är tryckt; blifva högre än förr, ty påskörena, som i medeltal, efter fem år räknadt, uppgått till 6,202 rdr hafva blifvit ersatta med en rund summa af 6,500 rdr. Härtill kommer, att förslaget ej upptager uppbördsprovisionen för dessa påskören; hvarigenom lönehöjningen i sjelfva verket blir större än hvad här ofvan synes. Det:a synes oss i hög grad orimligt. Vi behöfva aldrig kyrkofurstar, men vi behöfva alltid verklige, nitiske själasörjare. Om en komminister kan lefva på den inkomst; som man nu åt en sådan -föreslagit; så borde äfven kyrkoherden kunna lefva på en lika stor inkomst. Men om man invänder, att han har representations-skyldighet, — som dock icke verkligen kan vara förhållandet — så borde han likväl anses rikt aflönad, om han finge dubbelt så stor lön, som den bäst aflönade kom