Dagens Nyheter – 9 juli 1867, sida 3

Genom Magelhaens sund, I det sednaste häftet af Tidskrift i sjöväsrndet läses en berättelse om ångkrorvetten Gefles färd genom Magelbaens sund den 24 jan.—3 febr. 1866, sammanfattad efter chefens enskilda dagbok, hvarur vi meddela följande utdrag: Den 30 januari. Vinden fortfor äfven i dag att blåsa hårdt, ifrån VNV. å V. dragande sig till VSV., med regnbyar och stundom svåra fallbyar ifrån de höga bergen, hvilka likvisst voro af endast kort varaktighet, så att fartyget icke hann svaja upp för dem. Som vi ändå hade måst stanna qvar till fram emot middagen, för att verkställa behöflig sotning, så voro vi ej särdeles missnöjda dermed, och snart fingo vi tillfälle att blifva riktigt belåtna med vårt ofrivilliga dröjsmål på. stället. Redan gårdagen hade vi förmärkt rök uppstigå från östligaste udden af Carl I:s ö, hvaraf vi förmodåde att eldsländare (Tescheräher) befunro sig der, och man kan lätt örstå, att alla lifligt önskade få se några af dessa varelser, hvilkas tillvaro man på sednare tider till och med börjat sätta i fråga, emedan en mängd fartyg, som asserat Magelhaens sund, icke gett spår af några. Vär längtan blef nu på ett ganska oförmodadt sätt tillfredsställd, då vi omkring klockan 9 förmiddagen observerade två båtar sätta ut från Carl I:s ö ocb, dels under segel, dels under rodd, styra hän mot Cap Gallant. Allas uppmärksamhet fästes på dessa begge båtar, hvilka oaktadt det hårda vädret, temligen snabbt framskredo, och snart kunde vi urskilja åtskilliga rödbrufia figurer uti dem. Flaggan hissades och åtskilliga kignaler och tecken gjor deg för att locka dem ombord, men de aktade ej derpå, utan landstego nära vid Cap Gallant, och sågo .vi att. första båten äfven medförde två hundar. Straxt derefter gingo de åter ombord och rodde längsefter stranden samt landade slutligen på Wigwam-ön. Sekonden och en del af officerarne gingo nu iland till dem, och snart var bekantsk gjord, säkerligen till allas tillfredsställelse ej minst till de arma Pescherähernas, Sedan båten återkommit ombord och jag fått rapport om förhållandena, begaf jag mig i land till dem, åtföljd af så många utaf guorumsledamöterna som kunde lemna fartyget, alla medförande de gamla kläder vi ansågo oss kunna umbära och hvaraf de arma stackrarne voro i största behof. Dessa varelser voro. nästan fallkomligt nakna, och det enda,som.gaf dem något