Dagens Nyheter – 9 juli 1867, sida 1

fogden; och han var, så länge riddaren och Johaw Wale taladix och uppgjorde: planer; en lidig deltagare i samtalet; men. så fört ban lemnades åt sig sjelf, var det som om spän: stigheten i hans: själ fattats och som han åter sett spöken midt på ljusa dagen. Han hade låtit uppbära vin på lönkammaren; der de tre herrarne öfverlagt, och i djupa drag hade han cruckit dem ädla såften. Det bade i sin mån bidragit att hålla lifsandarne äppe.. Nedkommen i gästabudssalen gick han oroligt upp och ned i rummet; medan riddat Thure och Johan Wile vextlade de sista. vigtiga öfverenskommelserta om hvad söm nu skölle sko. När sedan riddaretw uppmanate honöm ätt gifva befallnig om vindbryggans uppdragande, var det som om han ickö höft uppntaningen; Han gick till dörren öch tillsade en af kertilsvennerna att bära in vid o— Dröjen ieke för länge, fogde — sade dervid riddaren — inom hvåtje ögonblick kunna vi hafva riksens råd här, och då är det för sont. — För sent? — utröpade Jösse Eriksson: oo Ja; för sent! — genmälte herr Thure, — Följen I mitt råd, så tillsluta vi-slottet och sända bud till herrarne äåf rådet, att vi ämna försvara konungens vår herres slott; tills han sjelf kommer tillstädes! Komma herrarne indragande hit på slövtet — då fiönen I väl, fogås, att vi icke kunns draga svärdet imot dem, och då lärer bvarken könungen eller nås gön annan kunna hålla tdert herravälde uppe. Fogden satte sig på bänken framför långsidan äl bordet; Han stödde händerna mot sina knän, och blicken stirrade på det bonade golf