Dagens Nyheter – 9 juli 1867, sida 1

Thorilds åsigt om dödsstraffet. (1792) Aldrig tjente atraffens grymhet till annat än att göra ett folk gfymt, hvilket synes uppenbart af Japan, af sjelfva England, af Rom under dess första kejsare och af: alla! barbarer. Montesquieu talar starkt: emot straffens grymhet: Men ingenting är märkvärdigare än Julit Cezaris egev exempel hos Sallustius: Han: var folkets hufvudman eriot herr: väldet, fast ännu icke uppvubart. De yppersta ädlivgar i Catilinas sätmangaddning voro gripne: Cato yrkade döden. Menu Julius Ceesat tänk:e som en hjelte: han påstod cutt man ick borde vanhelga döden, som är mensklighetens gemensamma öde ock allas helgade! fristad: Eifoet utan ära vore ettistönre straf. Också förbjöd lagen att: dömma en:romersk medborgare till döden. Icke heller borde man fråga hvad desse ådlingar voro värda, utan hvad: som var Roms höghet mest värdigt. Den