Dagens Nyheter – 8 juli 1867, sida 3

-varo af konungen samt en vald publik och Mönchenersocietetens och dervarande konstverlds bästa kretsar. Alla, men isynnerhet Richard Wagner sjelf, voro förtjusta öfver den i de minsta detaljer utmärkta instuderingen och det ypperliga utförandet af operan, öfver Tichatscheks prestationer som Lohengrin, Beetx som Tebramund, fru BertramMayers gom Ortrud o. s. v. Endast konung Ludvig var af en annan åsigt. Dagen derpå infann sig en högre hoffunktionär, på uppdrag af konungen, hos Tichatschek och tillkännagaf för denne — naturligtvis på det delikataste sätt, som under dessa omständigheter var möjligt — att Hans Majestät önskade se Lohengrins parti besatt på annat sätt, enär högstdensamme ej tyckt om Tichatscheks — kostym, isynnerhet derför, att den för densamma förfärdigade -blåa manteln ej blifvit använd, hvarjemte Tichatschek saknade ett i konungens ögon oundgängligt nödvändigt reqvisitum för partiet, Demligen — 22 års ålder, som deremot fanns att tillgå hos en inhemsk sångare, hr Vogel. Tichatschek afböjde hvarje honom erbjuden vidare ersättning, enär han förklarade sig kunna ganska väl åtnöjas med det bifall, som i rikligaste mått skänkts honom af åbörarne vid generalrepetitionen. . Publiken och Richard Wagner blefvo mycket oangenäwmt öfverraskade af konungens besynnerliga nyck, och Waga Ian nade Mänchen före operans egentliga uppörande. En kassakista af brörrs har ny: ligen anträffats under gräfningarne i Pompeji. Kistan har på sidorna och locket skulpterade figurer i halfupphöjdt arbete, hvilka sägas vara af en utomordentlig skönhet: REKO (RO CARE RE SR SRA MET SE AS MR nn nå VARAR RAR