Dagens Nyheter – 6 juli 1867, sida 2

Utrikes-F Tyheter. PRISUTDELNINGEN VID VERLDSUTSTÄLLNINGEN. Såsom vi i går berättade, voro storartade anordningar vidtagna, för att göra högtidligheten vid prisutdelningen i Pariser-utställningen så lysande som möjligt. Bland andravoro härvarande sultanen, vicekonungen af Egypten, kronprinsen af Preussen, prinsen at Wales, kronpriusen af Italien, m. fl. Kejsaren såg icke synnerligen glad ut; underrätteisen om Maximilians afrättning torde hafva nedstämt honom; Under de höga och högsta personernas inträde utfördes Rossinis hymn till kejsaren, men den frambragte ingen storartad , verkan. Orden äro såder temligen krigiska. Lefve-ropen voro temligen allmänna; men stämningen var dock icke synnerligen lifvad; Sedan DD. MM. intagit sina platser, framträdde statsministern Rouher, för att för kejsaren föredraga sin berättelse. Denna afbröts en gång af bravo-rep. Kejsarens svar afbröts flera gånger, dock endast i tronens närhet, af bravorop. I en stor del af rummet hörde man alls icke kejsarens ord; ehuru han, såsom vanligt, talade mycket tydligt. Härefter tog prisutdelningen sin början, och denna ceremoni varade öfver en timma. Utställarne inom de särskilda grupperna närmade sig tronerna; och kejsaren öfverlemnade egenhändigt till hvar och en den honom tilldelade. guldmedalj. Flere, af. de pris: belöate helsades med hurra rop. Vid prisutdelningens slut framträdde den kejserlige prinsen :och öfverräckte, i egenskap af president i utställningskommissionen; till kejsaren den guldmedalj; som blifvit honom tilldelad såsom utställare i 10:de gruppen: Den.a episod framkallade lifliga lefverop. Prinsen såg rask ut; men haltade något litet. Musikkårerna började, härefter uppspela marscher och kejsaren; kejsarinnan, sultanen och de öfriga höga personerna med följen anträdde den i programmet föreskrifna promenaden genom palatsets skepp. Tåget var ytterst glänsande och talrikt: Framåt kl. 4 var promenaden, och med den, festen afslutad: LIKHET INFÖR LAGEN. En f.d.tjensteman vid sednastaflidnekonungens af Belgien hofstat hade till vederbörlig domstol instämt den dödes arfvingar med yrkande, att af dem utbekomma en större ersättningssumma,