VM Grefve Hans, som hittills iakttagit tystnad; dels emedan han hade för sed att icke brådt yttra sin mening; dels måhända äfven emedan han älskade vid detta tillfälle att se, Huru långt sakerna kunde å ömse sidor drifvas; besvarade Engelbrekts sista yttrande. — I ären väl äldst inom riksens råd — sade han; lätt bugande sig för herr Christer — och eder tillhör platsen framför oss alla fromme fader biskop; men hafver jag rätt förstått hvad som här blifvit yttrat; så hafva vi kommit liksom på sidan om hufvudsaken. Mig förefaller det; som om riksens råd och den ädle bergsmannen vore i hufvudsaken af samma tanka, vi vilja alla freden; Det är i afseende på vilkoren för fredens bibehållande; som våra meningar äro skiljaktiga. Om dessa vilkor hafva vi dock minst ordat. — Och hvad skulle eder mening vara om dem? — sporde Nils Stensson, hånligt mätande med blickarne grefven från hufvud till fot. (Forte Y