Dagens Nyheter – 5 juli 1867, sida 2

rr ÄK lofvade ooh svuro att icke vidare åstadkomm: något buller. Denna leken kan stå eder dyrt, Engelbrekt Engelbrektsson; och vid Guds mo der; det länder riksens råd till föga fromma om det på detta sätt för hvarje halfår skal draga ut för att stilla en upprorisk allmoge. — Detta är äfven min tanka — utbröt med häftighet Thure Thuresson och slog med handen på sitt svärd så att det klingade mot den gyllene sporren på hans fot — och det skall vara riksens herrar och män till en evig nesa; om vi längre skola tåla slikt tal af en uppblåst bonde: Nej; dragen tillbaka till edra bergshålor och jordkulor och blifven i ro och låten rikets öfriga innebyggare lefva med fred; det är mitt råd; det kunnen I rätta eder efter! Det flammade till i Engelbrekts anlete; och de bistra bergsmännen bakom honom ryckte otåligt i sina tyglar. Alla sutto för öfrigt stumma: Det var som man till hälften häpnat öfver den djerfve riddarens tal, men också som om man halft om halft skänkt det sitt bifall; : — Icke visste jag — hördes då Engelbrekts välljudande stämma — när riksens råd kommo mig till mötes, att jag skulle hafva att göra med fåkunnige män. Delen I alla den siste riddarens mening; så är tärningen kastad. I kunnen dock väl förstå, att I hafven män framför eder. De hafva dragit ut på fullt allvar; och tomma ord förmå icke ändra deras beslut: BSägen nu eder mening fort; ädle herrar; innan qväll vilja vi hafva inneslutit Westerås slott: Jag hör bondehären komma : . : I mågen tillåta mig föra eder af vägen; att den obehindradt må fortsätta sitt tåg ::::