Dagens Nyheter – 27 juni 1867, sida 3

att hindra skarpskytteföreningarnas öfningar på -helgdagarna; äfven under pgudstjensten; trots alla försök dertill från-presterskapets sida o.s.v: Det är onödigt att här upprepa-älla de fall då 8. k. såbbatsbrött blifvit icke blott formligen tillåtna äf regering :och polis, utan också öppet, utan allt tillstånd och utan ansvars påföljd, fått passera och det är en känd sak att åtskilliga yrken äfven obehindradt -drifvas å söndagarna och helgdagarna,) och både embetsmän och affärsmän begagna sig deraf till arbete. Det är således en alldeles uppenbar orätt som begås då man tillåter den ena att göra hvad man förbjuder och bestraffar hos Jen andra; och skadan häraf drabbar,-såsom vanligt; -värst, .arbetarne, för hvilka tiden öfta är det .enda kapitalet. Utom: de 52 söndagarne förlora dessa nemligen; äfven de öfriga helgdagarna; för sitt arbete, eller omkring 637å 64 arbetedagar årligen, hvilket för landet på det hela medför en förlust af ett betydligt antal millioner. Att borttaga sabbatsbrottet såsom ett binder för arbetet är således icke detsamma som att borttaga helgdagarna och bör snarare tjena att öka än minska presternas nit: Reformen är så mycket nödvändigare i den tid, hvari vi nu lefva, som denna fordftär af samhället både direkta och indirekta skatter till större belopp och för flera olika ändamål än någonsin förut och det således borde gälla att egga arbetet och befria detsamma från de band, som fjettra dess frihet och hindra dess förvärfTiden -är just den rätta för en sådan reformgenomdrifvande, ty om man vill upptaga skatter för att motsvara sådana behof och en så beskaffad hushållning som statens; för att icke särskildt tala om den nya beväpningens och försvarsverksorganisationens kostnader, måste arbetet ökas, om icke folket och framför allt arbetarne, som lida mest, skola blifva utfattiga och ur stånd att bära sina bördor: Att bibehålla esabbätsbrotteta och bestraffa arbetet vore således en stor misshushållning lagd till den öfriga. Och denna reform behöfver icke amognasa för att kunna afgöras, ty vägen för densamma är redan längesedan beträdd, något som är alldeles omöjligt att förneka: Den invändning; som man gjort derom att arbetet å helgdagarna skulle beröfva arbetarne en behöflig hvila, skall säkerligen: af hvarje arbetare jäfvas: Ett ökadt arbete fordrar ökad arbetslön och sätter arbetaren således i bättre vilkor; om han ingår på att arbeta å helgdagarna, hvilket icke :kan eller bör blifva något tvång. Arbetstiden på veckans öfriga arbetsdagar skulle äfven derigenom kunna något inskränkas, der så behöfves och till större fördel för arbetaren, hvilken icke då lockades till förderfliga nöjen och utsväfningar under en; två å tre hela dagars sysslolöshet. —n. ) Under sistlidne pingsthelg såg man murare sysselsatta med att stryka k. poliskammarens lokal vid Myatgatan.