Dagens Nyheter – 26 juni 1867, sida 2

on frivilligt eller al våda kommit 1 sjön är ännu j med säkerhet kändt, ej eller, om det förra varit ändelsen, orsaken dertill. En vild sällo. Bland de s.k. .Förenade stadsuden finns äfven en som heter Conrad Pettersson. Jenna, hvilken har ett särdeles vildt och farligt ynne, brukar litet emellan ställa till oreda genom tt begå öfvervåld mot personer, hvilka oftast ej fvetat något, förr än slagen haglat. Sednastigår fton vid 9-tiden företog han sig, sannolikt för sitt Öga nöjes skuld, att i förstugan till huset Af 1 villa Gråmunkegränd tilldela en honom helt och vållet främmande mansperson ett så våldsamt slag nvid venstra ögat, dervid begagnande något skarpt illhygge, att mannen störtade baklänges och hans krik sammankallade en hel mängd folk. Fyra volisbetjenter tillkommo och togo reda på den appre.. Den sårade affördes till fältskärsstuga för utt förbindas. Rådhusrättenr. Ett tjufband. I går fortsattes i rådhusrättens ):te afdelning ransakningen med häktade hustru Lindgren, ogifta Inga Hjerpe samt manspersonerne Bergström och Pettersson, m. fl. Allmänna åklasaren, hvilken denna dag ingaf sina slutpåståenden, yrkade ansvar å hu.trurna Flink och Lindgren samt arbetskarlen Bergström för första resan stöld; å Inga Hjerpe och arbetskarlen Pettersson, hvilka förut varit straffade, för andra resan stöld. Å husturna Jonsson, Hjertqvist, Holmström, Pålsson och Sjöberg yrkades ansvar för tjufköperi. Utslag afkunnas den 2 juli kl. 12 på dagen. Det unga tjufbandet. I lördags fortsattes i rådhusrättens 6:te afdelning ransakning med den för föröfvandet af en mängd stölder häktade ynglingen Petersen och gossarne Holmgren, Färnström, Norberg och Andersson. Af 10 målsegare, som till denna dag blifvit inkallade, voro endast 6 närvarande, och upplystes af förhöret följande: Från en hr Wahlgren hade stulits 1 but. Johannisberger, 4 but. St. Julien och 1 but. konjak. Vinet hade de utslagit, xemedan det var för bäskt,, konjaken hade de druckit ur samt slutligen försålt de tomma buteljerna. Från en mamsell Bergqvist hade stulits 3 tombut. och 12 skålp. smör. Norberg, hvilken fått smöret på sin del, hade uppätit detta, den andre kamraten hade sålt sin andel (buteljerna). Från målarmästaren Schäfer, en mamsell Ölander och hagaren Wennberg hade stulits lås och nycklar. Revisor Sjöberg, hos hvilken äfven inbrott begåtts utaf medlemmar af det unga bandet, hade ur sitt i förstugan varande skafferi förlorat — 4 ägg. På fråga af domaren, hvarför de ej tagit mer, enär upplyst blifvit att skafferiet innehållit mycket matvoror, svarade Norberg: Jo si, när jag dyrkat upp skåpdörren, så flög hon för hårdt i väggen, hvarför Andersson inte hann hugga mer än äggen och vi andra togo till benen, ty vi voro rädda för bullret. Den sista stöld 3 medlemmar af den yngre afdelningen af bandet begått, skedde hos en enkefru Meurling, der de lyckades öfverkomma 1 but. sherry och 1 but punsch. Som vinet var bäskt, hade detta utslagit8 och Holmgren erhållit den tömda buteljen, samt på köpet en klunk punsch. Norberg och Andersson, hvilka härefter på tu man hand vandrat till Roslagstorg, för att der förtära resten, hade, då de ankommit dit, gripits af polisbetjeningen. Målet uppsköts till den 29 juni för öfriga målsegares inkallande, och skulle till samma dag en skräddare-lärling Lindström, hvilken till skänks af gossarne erhållit en mindre del af de stulna matvarorna, inställa sig vid hemtningspåföljd; likaså gossarne och makarne Sahlström. Slooknad kärlek. Vid samma afdelning förekom i lördags ett mål emellan en mureriarbetare Hedlund och en gömmerska J. 8. Olaidotter. Hedlund har nemligen anställt åtal emot nämnde Olaidotter derför att denna skulle, sedan de sammanbott i 7 år och under denna tid erhållit 3:ne barn, för kort tid sedan kört ut honom ur deras gemensamma bostad, förhållit hans saker samt slutligen, då han kommit för att återfordra dessa, öfverfallit och slagit honom. Af Hedlund voro äfven instämde makarne Svensson, hvilka skulle varit den förra älskarinnan behjelpliga att slå honom vid sistberörda tillfälle. Sedan stämningen blifvit uppläst, uppstod följande samtal: Domaren. Min käre Hedlund, inte är det värdt att processa för den här saken; uppgör den så gerna i godo. Hedlund (med värdighet). I godo! Nej, herre, det går inte an för ordningens skull. Jag har blifvit utkörd ur mitt rum; hon har nypit mina saker, och när jag skulle hemta dem, fick jag stryk. Domaren. Hur gick det till? Hedlund (sättande tummarne i västfickorna). Jo, jag kommer opp, bultar på, klifver in; nå, hon der som kallar sej för sömmerska, (pekande på Olaidotter) kommer ut. Får tag mina saker? säjer jag. Der har du dem, säjer hon. Då ligger der en hög som jag kände igen, men det va inte alltihop. Då säjer ja: ta hit resten bara. Då bulfar hon i väggen, och ut kommer timmermannen Svensson och hans husru, och alla tre börja slå mej; och hustrun bet mej, för jag hade ett ark postpapper i hand. Domaren. Bet hon er i postpapperet? Hedlund. Nej tusan, hon bet mej i tummen, hvarmed jag höll papperet. Domaren. Nå än sen då? Hedlund. Nåja, sen så trumfa timmermannen på mej hvar som helst. Fa