Dagens Nyheter – 26 juni 1867, sida 2

kan dock passa den, som är hvars mans niding! — Det ordet förolämpar mig icke; Herrman — tog åter fogden till orda — jag har förolämpat eder; och I hafven rätt att kalla mig så, men jag har djupt ångrat de ord; jag talade till eder; när vi sist träffades på Borganäs, och till ett bevis på min ånger erbjuder jag eder nu all den upprättelse; I kunnen önska. Herrman blef ännu mera förvånad öfver detta tal; och fogden steg betydligt i värde liksom hans ord vunno i förtroende. Men å en an-: nan sida var det; som om ett vilddjur blifvit inkastadt i hans hjerta. — I finnen dock, hoppas jag — fortsatte fogden — att kraft och styrka väl behöfvas; och att goda råd nu äro dyra. Viljen I höra ett af den, som gjort sig förtjent att af eder erhålla namnet niding, så .... — Tala, tala, fogde, hvad råd gifven I mig — utropade Herrman i den yttersta själsspänning. — Jag råder eder att sitta upp och rida till kungen .... Under tiden skall jag söka uppehålla kungörandet af kungens bref. Och när I återkommen, då står jag eder redo med udd eller svärd, hvar och när I så viljen. Men tiden skyndar, hvarje ögonblick, som flyr, förer Engelbrekt närmare döden :.:: Herrman tryckte förtviflad handen mot pannan. Det svindlade för hans ögon och han var nära att falla; då vänliga armar omslöto honom och en mild stämma uttalade hans namn; (Forts.) .