Skarpskytiebref, Stockholm och ....viken d. 24 juni 1867. Broder Jean! Ja, nog brummade jag i mitt senaste bref öfver let svåra regnet och dito rusket, då vi under pingsten hade våra utmarscher — och det fanns anledning till brummet; men de, hvilka deltogo i gårdagens bataljonsoch brigad-exercis, ha minsann icke att klaga öfver den omständigheten. Nå, nå, jag lemnar den afrikanska hettan och den brinnande törsten (finnande det nu på e. m. tillräckligt svalt här på mitt anspråkslösa sommarställe) och återgår till mitt thema: skarpskytteriet. Du må tro, det var allt en hel mängd deltagare i gårdagens öfning till den stora manövern den 29 och 30 dennes. Till och med korporalskapet vid Tumba hade på lördagsnatten marscherat in för att deltaga i den. Men jag är öfvertygad att vid sjelfva manövern blifver det nog dubbelt så många, ty det kan ej nekas att gårdagen var nästan för grann, för att kunna locka ut flertalet att i sina stoppade tjocka rockar på det solgassiga Ladugårdsgärdet göra bataljons-exercis och bajonett-anfall. Antecknasbör äfven, att många under de 2:ne helgdagarne företagit sig längre utfärder. Då nu en hel mängd regementen eller många tusen man trupper äro förlagda å gärdet, kan du vara förvissad, att våra rörelser följdes af mer än ett par sakkunniga blickar. Prins Oscar, hvilken lärer komma att föra befälet öfver oss under ekrigete, helsade, åtföljd af stab, hvarje bataljon serskildt, hvilken artighet naturligtvis besvarades med det reglementsmässiga Gud bevarec — att icke låtsas om en eller annan syndabocks: ahurrala Bland andra åskådare till häst märktes fältmarskalkene, hvilkens intresse för Stockholms-föreningen är lika varmt som för 6 år sedan. Och då vi ej långt ifrån honom upptäckte den raske K. F., erinrade jag mig lifligt den der dagen 1861, då vi för första gången gingo i bataljon. med dessa båda i spetsen, och litvade af den vackra Kaisermarsche, som sedan blifvit så populär här i landet. Ja så! Du kunde icke slita dig ifrån fästmön före midsommar? Lycklig du, som nu firar ditt lifs sabbatsstunder: — men de ta väl slut, sa Grafström om annandagarne, och då blir du lika trög i värmen, men kanske också lika ifrig skarpskytt som jag, gamle gosse, är det. Välkommen hem emellertid till den 29:de! Farväl till dess! Din vän v. EB