Dagens Nyheter – 22 juni 1867, sida 1

Vi engelsmän hafva användt den styrka, om hvilken vi tala, och vi bafva gjort det med framgång — för att på fredlig väg och under iakttagande af lagliga former utvidga vår konstitutionella frihet, förbättra vårt rpresentationssätt, försvara vår rättighet att offentligex eammankomma och diskutera allt som rörer våra politiska och sociala rättigheter. Hvarför då icke i alla länder använda denna samma styrka till att bereda rättvisan seger, förbättra representationen, afskaffa missbruk, omintetgöra alla försök af aristokrater att komma åt makten, upphäfva alla ståndsprivilegier och orättvisa lagar, gru dlägga en verklig medborgerlig, politisk och religiös frihet, utbreda allmän välmåga, förena kapitalet och arbetet, hvilkas intressen endast skenbart äro hvarandra motsatta, åstadkomma en allmän jemnlikbet inom samhällena, borttaga alla band och fjettrar, som hämma handeln och det internationella varuutbytet, samt befrämja ett välvilligt och broderligt förhållande mellan alla de nationer, som tillsaiamans utgöra mensklighetens stora familj? Det är mycket att göra, ionan allt detta blir vunnet. Missbruk och dålig förvaltning äro än i dag blott alltför vanliga. Af det gamla feodalväsendet fiones ännu mycket qvar. Skenhelig shet och religiös fanatisin hafra ännu icke förlorat lusten att förfölja olika tänkande! Krigsraseriet fortfar ännu, eburu för ögonblicket atilladt. Bröder, I hafven framtiden i edra händer; det förflätna ger eder lärdomar. Vi eder att öfverväga allt detta. Att sträfva för det ondas uffotande samt för befordrande af fred och lycka, att arbeta för hvad godt är, att försöka lemna verlden i bättre skick än den var då vi föddes dit, det är ett värdigt arbete för hvarje menniska, som vill förtjena detta namn, för bvarje gann filosof och filantrop. Detta tidehvarf har blifvit kaltadt framåtskridandets tidehvarf. Gören det alltmera förtjent af att heta så, derigenom ;tt I hvarje dag söken utplåna ala spår af förflutna olyckor. Vi kämpa icke mot hederliga menniskor, Hvilken klass, hvilket folk de än tillhöra; men vi uppmana. eder att icke längre vara offer eller verktyg åt orättvisa styrelser eller falska profeter. Det finnes ord, hvilka komma bjertat att slå, som vi alla kanna upprepa, hvilken vår trosbekänpelse än må vara, i hvilket land vi än må vara födde.: Alla kunna vi instämma uti den himmelska Kören: cÄra vare Gud i höjden, frid på jorden och menniskorna en god viljala Edmond Beales. Reformiigans president