Dagens Nyheter – 22 juni 1867, sida 1

AS Ww PV I I MADE AF De tressens och gemensamma rättigheters förverkligande. Friheten är icke någon viss nations eller något serskildt slägtes privilegium, utan bör vara ett arf, som tillkommer alla. Despotism och godtycklig makt äro afskyvärda under hvilka former de än må visa sig och hvarbelst de göra sig gällande. Ena god styrelse, ädla och billiga lagar skänka välsignelse åthvarje folk, som är nog lyckligt eller nog vist att hafva förskaff.t sig dem. Ångans kraft och den elektriska tråden hafya redan nedrifvit de skiljemurar, som det geografiska afståndet, gamla fördomar, tvister mellan äregiriga dynastier, hvilka på allt sätt sökt underhålla den ovilja, folken af okunnighet hyst för hvarandra, bafva upprest mellan 033. Vårt intresse är ett: fred, endrägt; lugn äro lika dyrbara för oss alla. Vi hafva intet gagn af att vi förorätta hvarandra. Det är tusen gånger bättre att arbeta för det gemensamma bästa, än att medverka hvar i sin mån till allas ruin. Bröder i Paris och Berlin, I hafven ädelt uttalat fridens och broderlighetens ord; må de finna genklanvg i hvarje redligt hjertal Kriget är det onaturliga, nedriga spel, hvari kejsare och kungar Jemna folkens lif och lycka åt slumpen. Må nationerna uttala sin förkastelsedom öfver detta spel. Om I vägren att tillhandahålla soldater och penningar, om I vägren att uppoffra eder sjelfva, att slagta andra, så måsie den blodiga leken af sig sjelf för alltid upphöra: Det är förskräckligt, det är fasaväckande att tänka det menniskor finnas, som göra vill sitt yrke och sin uppgift att mörda andra menskliga varelser; och det är i ännu Högre grad upprörande att tänka, det kristna trampa under fötterna den religions vackraste grundsatser, som de bekänna, att de, ehuru förnuftiga varelser, förnedra sig sjelfva och den menskliga karakteren i allmänhet genom att i hundratusental blindt rusa fram för att nedhugga kar, Kan man icke bli illa till mods, då man besinnar, att det menskliga snillet och vetenskapen oupphörligen varit a satta med att uppfiona nya medel till att allt hastigare och säkrare döda menniskor! Bröder, så bör det icke vara; det tillkommer er att säga: det får icke längre vara så. Tidsandan förbjuder det. Hvarför skulle icke 1lagen och rättvisan kunna afgöra tvister mellan nationer likaväl som mellan individer? Men sällan, om någonsin, har det kändt att ett folk kommit i tvist med ett annat folk; det är re genterna som tvista, och folkea äro nog enfaldiga att på bekostnad af sitt välstånd understödja, hvart och ett sin herrskare. Vägren derför hädanefter att låta eder föras ut till att mördas, hvarigenom I ju endast tillfredsställen edra suveräners passioner och .sjelfviskhet. eller gören eder till verktyg åt deras diplomaters intriger. Betänken, hvilken ofantlig börda skulle upphöra att tynga på arbetets och industriens skuldror, om det icke mera funnes några armer, icke mera någon militärisk pomp I och ståt att underhålla. c I Hoaru många skatter skulle icke blifva förminskade, buru mycket lidande och elände skulle icke blifva bannlyst från jorden; buru mycken I oro och förtviflan för alltid fly ur våra hem; huru mycket skulle icke :tyrannens. och despogafne, fredens och frihetens. bröder, tillvexa för att i ännu ymnigare mått kunna fördela bland de olika folken och göra fruktbärande de rika, mångfaldiga alster, som försynen gifver hyarje år ooh under: hvarje klimat till fyllande af mensklighetens behof och höjande af dess lycka! Allt detta Beror af er: Det är intef af detta jordiska goda, som I icke genom att förena edra moraliska krafter kunnen vinna med Guds bistånd; ty eder styrka är oemotståndlig, armerna förmå ingenting mot den. Grundad på rättvisa, ordning och lag är denna styrka mäktigare än all fysisk kraft eller revolutionär våldsamhet. ar