Dagens Nyheter – 20 juni 1867, sida 2

fortsatte hon — både jag och patern hafva hört det: Se så; rodna icke Herrman; Kerstin vet mera; än du och någon tror::. Agnes har räddat ditt lif; ty hon älskar dig: Med en häftighet, som kanske skulle hafva föranledt ett förbud för Kerstin att besöka den sjuke; om någon sett det; fattade Herrman Kerstins hand; och hon log så godt dervid, som om hon vetat; att hon öppnade dörren till en himmel: — Kärleken skall hjelpa paternatt bota dig — sade hon — se derför må du veta; att jag såg grefvens dotter följa på afstånd dem, som buro dig hem Ersmessodagen om natten ::: det var hon; ty jeg följde henne sedan på afstånd, när hon smög sig bort till fogdegården; och der bor ju nu grefven och hans dotter. Sedan har hon gråtit och sörjt öfver dig; det vet jag ock; men se; hennes tårar äro som regnet om våren, de skola framkalla blommor; ack:.: ack, andra tårar falla, som stormen pressar ur den skälfvande blomman och som nattfrosten kyler till is, hu... Den sköna qvinnogestalten skakade häftigt, men det var, som om en inre kraft upprätthållit henne; Hon log så mildt, och hennes ögon voro fulla af tårar: — Agnes! — hviskade Herrman knappast hörbart. — Tyst; tyst lycklige Herrman.:: natten stundar och nu skall du sofva godt och drömma ljusa drömmar; der solen ler på sommargrön äng::. Tyst; tyst och hör; trasten sjunger i skogen; han är fri; han är lycklig; och vinden för hans sång öfver ängen; och alla små blommor böja: sina kalkar och. inandas frid och väl