Dagens Nyheter – 18 juni 1867, sida 2

Min--broderköpte-för dryga--silfvermarker kyrkans och den helige fadrens lösebref från den dödes förbannelse; men :..;: Den korsfäste och alla heliga martyrer stå oss bi hos den rättfärdige Guden deruppe; som tagit solen bort och låtit sin straffdom gå i fullbordan med mörker och onda dsgar! — Amen! — yttrade Engelbrekt och hopknäppte andäktigt sina händer; — Dock lärer väl han deruppe vilja något helt annat; än ett dyrköpt papper, om der också finnas tio påfvars. sigill under. — Och hvad; Engelbrekt? — utropade Kerstin med en helig förskräckelse målad i sitt anvsigte öfver det djerfya tvifvel på påfvens och kyrkans makt; som låg uttryckt i Engelbrekts ord. — Ett rent hjerta, Kerstin! — var hans svar. Men liksom. brådskade han att komma ifrån detta ämne, tillade: han omedelbart derpå: — endast så har en gjord gerning återvändo; och derför upprepar jag mitt råd, följen mig hem; du och Cecilia, lemnen: denna konungaborg med sin otillåtna :kärlek; der blott bittra: stunder vänta såsom gäld för stundens njutning. Kom Kerstin, kom.:. vi vilja gemensamt arbeta på försoningen mellan mig och Erik; och Cecilia skall vinna fördubblad styrka af sin seger öfver sig sjelf. Kerstin tycktes tveka: Hennes öga klarnade upp, som när ett moln viker undan och låter solljuset falla på den undangömda bloniman, men det varade blott en stund; så kom det sorgbundna draget åter. oo Jag kan ej skilja mig från Cecilia — sade hon med en stämma som darrade af rö