Dagens Nyheter – 17 juni 1867, sida 1

xikanare, såsom krigsfångar; utan han lät ned. skjuta dem såsom simple röfvare; , För så vidt vedergällningen ännu får gälla såsom rättsgrund; ser det illa ut för den 8:7k; kejsaren. Om Juarez skulle fråga Förenta Staternas fullmäktig, hvad han tror att det skulle hafva vederfarits Juarez, om lyckan vändt sig och denne råkat falla i hr Maximilians händer; kunde svaret icke gerna blifva mer.-än ett: Samme kejsare; som den 13 oktober. 1865 lät skjuta de fångne mexikanske generalerna Arteaga och Salazar; skulle förvisso icke hafva underlåtit att göra detsamma med Juarez. Den som vill bedja Juarez att skona den jösterrikiske erkehertigens lif, måste åtminstone framställe sin begäran ur helt andra synpunkter; än det hittills följda österrikiska bruket. I underhandlingarne mellan den mexikanske och nordamerikanske presidenten kan icke hellernågot anmärkningsvärdt afseende fästas vid den dynastiska konvenansgen, att prinsar af blodet under alla omständigheter äro fritagna från att behandlas med stränghet. Den enda grundsats; som med något hopp om framgång skulle kunna -åberdpas, om Juarez icke rätt och slätt vill benåda erkehertigen och låta honom draga dädan -med den moraliska snaran om halser, vore det otillåtliga iatt tillämpa dödsstraffet, åtminstone för politiska förbrytelser. Hittills har denna grundsats hos regeringarne igamla verldeu vunnit föga erkännanfe. Men kanske är nu rätta ögonblicket inne att i Wien; Brissel och Paris höra sig. för hyilka åsigter man der för närvarande hyser i denna fråga. Om man i Amerika griper saken an från dess rätta sida, kunde det gamla Europa helt oförmodadt få ett kraftigt handtag till ett betydande steg framåt. Den första förutsättningen; att äfven i Suveränernas kretsar råder ett lifligt medlidande för en åt det lagliga våldet prisgifven; politisk förbrytare, är lyckligtvis förhanden. .Eller skulle det icke i sjelfva verket vara af mensklighet, som man lägger sig ut för fångens i Mexiko räddning? i ASA an A