Dagens Nyheter – 17 juni 1867, sida 1

konung Magnus Erikssons bondelag rätt icke blott att af konungen fordra ersättning för hä star och vapen, som de förlorat i kriget, utar äfven att af honom blifva utlösta, om de rå kade i fångenskap. I den penningeförlägenhet hvari konungen öfter ett så långvarigt krig befann sig; kunde det väl förklaras att ban e med ens kunde utlösa alla de svenska frälse: män som råkat i fångenskap; men likväl stodo honom många medel till buds utom penningar, om han hade velat -begagua sig af dem. Och Broder Svenssons dystra uppsyn tydde på mera; än em blott och bar vägran. . Der måste hafva fallit hårda ord mellan honom och konungen. Engelbrekt gjorde icke mera någon fråga, han förstod allt af de två orden: till. Libeck, och under inflytandet. af den be. klämning; som. dessa ord utöfvade på bonom, inträdde han i salen; der konungens drabanter stodo. Han anmälde sig till företräde hos konungen; och en af riddarne, som befunno sig i rummet, försvann genom en dörr till ett an gränsande rum; men kort derefter öppnades åter samma dörr, och riddaren visade sig på dörrtröskeln vinkande åt Engelbrekt; hvilken ögonblicket derefter inträdde i det rum, der konungen befann sig. Det var ett stort rum med ovanligt höga spetsbågsfönster; I ändan af salen stod under en. thronhimmel konungens stol, till hvilken några trappsteg ledde upp. Vid sidan af konuns gens stol, ehuru. något bakom, befann sig en annan, som var bestämd för konungens syskonbarn, hertig Bogislaus af Pomern, hvilken för tillfället befann sig hos konungen. Så väl fot