Dagens Nyheter – 11 juni 1867, sida 2

och betraktade både honom och Engelbrekt, hvilken fortsatte sin gång. framåt i gränden: Detta gaf svennen anledning att fråga gossen om mannen, som de sågo i gränden, och till sin förvåning och glädje fick han af gossen alla de upplysningar, han behöfde: Han skyndade genast upp på slottet, men fogden hade ridit ut och skulle ej komma åter, förr än efter middagen. Detta tycktes förvåna mannen, som väl hade väntat mera ifver hos fogden rörande så vigtiga ärenden, som desse; hvilka han mer än väl visste att det af honom öfverlemnade brefvet innehöll; Emellertid måste han vänta, och ett par timmar efter middagen först fick han berätta för fogden; hvad han upptäckt rörande Engelbrekt: Till hans ökadeförvåning sågs dock intet mått och steg vidtagas att upphemta den farlige mannen till slottet; men han tänkte inom sig; att fogden ville gå till: väga med mycken försigtighet, och derför afbida natten. Med:en vigtig och hemlighetsfull min gick han omkring bland knektarne i borgstugan; inväntande hvad som komma skulle; Han fick då se emot aftonen den så länge väntade komma till slottet. Men äfven nu kunde han icke fatta stockholmsfogdens sätt att behandla denna sak; Den farlige mannen ledsagades nästan med vördnad af kertilsvennerna upp till adelshuset. Borganäs-svennen väckte dock härvid sjelf uppmärksamheten på sig. Ty just som Engelbrekt skulle gå förbi honom och synbarligen höll sitt öga fästadt på honom; störtade han åt sidan bakom de öfriga svennerna på borgen, som om han ej kunnat eller vågat uthärda denna blick, Det var en