Dagens Nyheter – 11 juni 1867, sida 2

Femte skarpskyttekompaniets utfärd till Norrköping. (Från Dagens Nyheters referent.) Norrköping pingstdagsqvällen. Sedan jag anlände hit i går med bantåget; har jag knappast hört talas om annat än först de väntade och sedan de hitkomna Stockholmsskarpskyttarne. Såsom god vän med härvarande skarpskyttekår, fick jag tillfälle att medfölja ångfartyget Norden, då det gick att möta Stockholmarne. Allt var lif och lust ombord och den synnerligt väl öfvade musikkåren gjorde sitt till att hålla känslorna högstämda. Man talade mycket om det Stockholmskompani, som för ett par år sedan gästade staden, och nu sysselsatte man sig särskildt med den omstän: digheten, att det väntade ö:te kompaniet kom fullt utrustadt med tält och allt tillbehör. Det skulle göra godt — menade man — för Nor:köpingsboarna att få se en gång, huru ett välrustadt och väldisciplineradt skarpskyttekompani toge sig ut. Härunder gick fartyget förbi Cardons holmes och de invid stränderna belägna egendomarne Marieborg; Westerbyholm och Hendelö, — och så ute på öppna Bråviken fingo vi sigte på Stockholmsbåten. Ett kofferdiskepp låg på sidan om oss och flaggade och saluterade, och ett par ögonblick derefter lade vi bi och lågo sida om sida med Wadstenac (Stockholmsskarpskyttarnes båt). Der stodo de man vid man, hufvud vid hufvud, dessa efterlängtade gäster, hvilka skulle föra till landsorten en flägt at den anda, som lifvar folkbeväpningens män deruppe i kungastaden. Ogonblicket var högtidligt. Jag kunde knappast föreställa mig att denna omständighet, detta möte, i sig sjelft så obetydligt; skulle förmå att åstadkomma ett sådant intryck. Men det var som om en elektrisk gnista genomflugit hvarje man på Norden, och hurraropen ville aldrig taga slat. Båtarne lågo en stund vid sidan af hvarandra och gingo derefter fram och åter i en vid krets, för att icke komma upp till staden före 12, emedan man ville undvika att störa gudstjensten. Detta lyckades också. Klockan kunde vara 12 !2, när stockholmarne stodo uppställda och med sin musik i spetsen marscherade från debarkeringsstället till sin läg rplats, som blifvit utsedd en half fjerdingsväg utom staden. En oöfverskådlig menniskomassa följde ända ut till lägerplatsen, och det var en lust att höra och se, så väl det lugn, hvarmed kompanichefen utdelade sina befallningar, som den precision och den ordning, hvarmed de utfördes. Inom en qvart stod lägret der med sina tältgator på