Dagens Nyheter – 7 juni 1867, sida 1

I Göteborgs Handelsoch Sjöfarts Tiduing ja3es: Napoleon III saknar icke sinne för mensklig hetens stora ideer; blott deras utförande ej råkar i strid med hans enskilta, dynastiska intres sen, eller såvida han kan sjelf vara deras sakförare. — Till de ider han omfattat hörer Exuropas statsbildnings ställande på nationaliteternas grundval. Det kan icke förnekas, att ju han äfven i handling verkat för denna ide, då han deri gått till och med så låpvgt, att han sednast förordat en folkomröstning på det i full uppresning stadda, lilla Kandia. Han har betraktat såsom en af sina högsta uppgifter, att på en allmän europeisk kongress få de tvistefrågor lösta, hbvilka till stor del sammanshänga med denna id6, men hans försök i den delen bafva hittills strandat mot den ena eller andra maktens obenägenhet för saken. Verldsexpositionen har gifvit den yttre anledningen till ett möte, ru ej mellan plenipotentiärer, utan mellan suveränerne sjelfva, och månne kejsar Napoleon skall lemna detta tillfälle obegagnadt för den store tanke, hvarpå han länge rufvat? Det synes föga troligt, med afseende å dels det utmärkande grunddraget i hans karakter, att han aldrig förlorat ur sigte ett uppstäldt mål, om ock än så bögt; dels den ärofulla mission, som ligger uti utförandet af en så stor politisk handling, som den hvarom bär är fråga, dels ock med afseende å kejsarens ställning till sitt eget folk, för hvars befästande det är af vigt att smeka nationens känsla för Frankrikes berömmelse och höga kallelse: Det bör, under sådana förhållanden, icke väcka förvåning, om de furstliga visiterna i Paris skulle komma att efterträdas af den nya aPariser-kongrese, som utgjort målet för Napoleon III:s åtrå: För de förberedande stegen dertill kan väl aldrig lämpligare tillfälle gifvas än nu, då de. höga potentaterne komma personligen tillsammans och då de tillika medföra sina utrikesministrar, hvartill kommer utrikesministern för Amerikas Förenta Stater, en makt, som ej kan lemnas ur räkvingen, när det gäller stora politiska affärer. Det vore utan tvifvel en lycka för menskligketen om en uppgörelse blefve träffed, som. kunde leda till en gradvis skeende nedsättning af. de stående armåberna, denna börda, hvarunder alla folk digna, och hvilken hämmar den naturliga utvecklingen på civilisationens bana desto mer, som med detta beväpningetillstånd krigets damoklesvärd ständigt hänger öfver Europas huf-. vud. — — — I Europas närvarande utvecklingsstadium beböfves det blott ett, för att folken skola taga ofantliga steg framåt i timligt välstånd och andlig förädlivg — det är en betryggad fred. Alla krafter på vetenskapens, på uppfinningarnes, på konstoch näringslifvets, på det materiella arbetets områden hafva uppnått den styrka och lifaktigbet; att de skulle inom kort bära de rikaste frukter, blott de finge göra sig gällande i fred och frihet: Folkens regenter borde ej vara alldeles likgiltiga för det tillstånd afsann lycka, som denna kraftutveckling skulle bereda menskligheten. De borde för detta höga mål kunna uppoffra till och med några af de nöjen, som militärparaderna nu skänka; Verldsexpositionerna äro täflingsplatser för det fria och fredliga arbetets alster; De äro barn SEEK EON 5 7 vga oe j