Dagens Nyheter – 4 juni 1867, sida 1

Hvad som dock mest förundrade honom var; att den häst, som jätten red, på ett hår liknade Herrman Bermans häst. Både ryttaren och hästen antogo dock i skymningen så skugglika former, ätt man lätt kunnat taga alltsammans för. en lek af inbillningen, om icke ljudet af: de bortilande hästfötterna tillkännagifvit; att det var ren verklighet. Engelbrekt ryckte ett ögonblick in sin häst. Synen af de båda: ryttarne kom så oväntad, och allt var så oförklarligt, att han. ej rätt visste, hvad han. här borde företagaz: Der kunde komma flera :ryttare, det kunde vara fogdens. utskickade, han kunde med ens se sin färd afbruten; i stället för en förföljd och en förföljare; såsom han först tänkte sig saken; kände båda vara förföljare och hån sjelf den förföljde. Men hastigheten : ..? Om det verkligen var utsända från fogden; i hvilken khändel86 otvifselaktigt flera ryttare snart borde visa sig — så håde de skenbarligen af någon god Vän blifvit ledda ut spåret. : Men ingen tredje ryttare syntes till; icke ens ett ljud hördes från det håll; hvarifrån de båda skuggryttarne kommit. ! Blott en enslig trast hördes slå på något afstånd. ÅA andra sidaw hördes ljudet af de försvunnes hästhofvär allt mattare och mattare. ; Då satte Engelbrekt sporrarna i sin häst och sträckte af in på den korsande vägen åt sammahåll som :skuggorna.; Och det var som om hans 7 häst förstått, att något vigtigt nu var på färde. Det ädla djuret tycktes med ens hafva återvunnit all sin: kraft. Huru snabbt skuggorna ilade undan, dröjde det knappt en dqvartsostimma, förr än Engelbrekt af ljudet