Dagens Nyheter – 4 juni 1867, sida 1

Dn RA rem ER Sn SRS ORPVEEENENDE SRTRERR ända ned till Fläckebo socken och derifrån i sydostlig och sydlig ända nedtill Mälaren straxt öster om Westerås: Likväl hade det: hunnit . blifva afton; när Engelbrekt ur Möklinta red in i Sala socken. Hans häst; som:vår ett starkt och. uthålligt kreatur; äfven om han icke kund8i dessa egenskaper mäta sig med Hertman Bermans, började blifva trött; och detta fördröjde någoi det återstående af den väglängd; som Engelbreckt för .dagen ville. tillryggalägga. Det: var half skymning; när han cred: förbi Skatslätten och nalkades Broddbö; Här korsadey! då: liksom mnw den väg, på hvilken Engelbrekt red fram. och som: fortsät: ter utefter den: nämnda åsen ända ned Still Westerås, vaf en annan som ifrån Dalarna öfver Brunbäcks färja går i sydostlig riktning ned till Sala. Här var tät skog på ömse sidor; så att frånoidet shåll; som :Engelbrekt!. Kom; landskapet bildade ett perspektiv;: ivhvars bak? grund : den sistnämnda vägen strök fram vid Broddbyn. 2: od Engelbrekt väcktes ur sina tankar, just som han nalkades detta vägamot; af dånande hof: slag. Ljudet tillkännagaf, att hästen var försatt i det häftigaste språng. Också såg Engel: brekt snart en!ryttare i ilande fart spränga fram på ivägen somi-ledde-till Sala. :Och-omedelbart derefter -syntesc-åter en ryttare; om möjligt i ännu: starkåre fart; ila fram isamma riktning. Synen visade sig och försvann, så godt som i samma: ögonblick: Dotk tyckte sig Engelbrekt urskilja så: mycket; att den för: ste ryttaren var. en liten spenslig man, den förföljande deremot storväxt, nästan jättelik; 2 at