Dagens Nyheter – 27 maj 1867, sida 2

Såsom föreskrifvet var blottades alla hufvuden, och både systrar och bröder reste sig upp och sjöngo. Fel emot dessa föreskrifter i skrået voro belagda med böter, liksom om någon under drickandet spillde något eller tappade dryckeskärlet. När sången var slutad och skålen tömd; satte sig åter brödraskapet och här och der började åter samtalet knyta sig mellan enskildte medlemmar. Mellan Lydert Rosenbräigge och Herrman var detta företrädesvis fallet. — Vet ni — sade den förre — när jag i förmiddags hörde den ädle bergsmannen tala till folket; påminte det mig lifligt om hvad jag hört berättas många gånger om min egen fader; när han å min fädernestads vägnar talade till eder gamle kung Albrekt; — Kung Albrekt ;..? — Ja; sedan han; efter att hafva förlorat sin svenska krona, som hertig af Mecklenburg kommit i strid med vår stad: Min fader satt då i senaten och var en bland de utskickade till konungen; för att förmå honom nedstämma sina obilliga fordringar. — Och det lyckades? — Fullkomligt! — Måtte då den likhet; du funnit mellan din fader och Engelbrekt, äfven komma att visa sig i framgången af dennes värfl — Det skola vi hoppas, och hvarom icke. : . här finnas ju män; och ej endast qvinnor i Sverges land. Hvad är det då att frukta. .-.:z kung Erik är väl ej mer än en menniska; vill. han ej hålla de eder, han svurit, så. Köpmannen gjorde: en uttrycksfull åtbörd med högra handen: