Dagens Nyheter – 27 maj 1867, sida 2

månader efter framkomsten. För besväret, idevg och för betäckandet af utgifterna fordrade agenten endast 300 rdr, men hvarje pergon som anmälde sig, skulle såsom handpenning till honom erlägga en viss summa, nemligen kajutpassagerare 10 rår, första klassens tmellandäckspassagerare 5 rdr, andra klassens 4 rdr, och slutligen de som skulle få lemna revers 3 rår. Dessa handpenningar skulle förvaras af Meurling till afresan. Fartyget skulle ligga på strömmen den 29 maj. Meurling hade af omkring 60 fördäckspassagerare emottagit handpenning redan de två första dagarne efter öppnandet af emigrant-kontoret; den tredje dagen kom ban dock i tvist med ett stadsbud, hvilket anade oråd, hvadan Meurling måste följa med till detektiva polisen, der, efter hållen undersökning, Meurliog förständigades infinna sig följande dag i poliskammaren, samt blef efter slutligen hållen undersökning derstädes, på polismästaren Östlunds befallning, förpassad till arbetsbuset, enär han saknade sysselsättning och polisen tillvaratagit den till emellan 150 och 160 rdr uppgående penningsumma han erhållit sågom handpenning af de personer som vändt sig till honom i och för emigrationen. Meurling upplyste slutligen att han för nämnde tilltag anställt åtal hos justitie-kansleren emot polismästaren Östlund. Af de 35 närvarande målsegare voro större delen skräddare-, skomakareoch snickaregesäller samt stadsbud; och fordrade desse samfäldt att återfå sina 3 rdr. Detta bestreds af Meurling, hvilken förklarade att som han ville fortsätta med affären blott han sluppe ut, så kunde något återlemnande af bandpenninggen ej komma i fråga. Polismästar Östlunds egenmäktiga tilltag vore enda skälet hvarför resan måste uppskjutas, men finge han fria händer så skulle inom två och en half månad, ligga på strömmen ett ståtligt skepp för emigranternes räkning. Härefter inlemnade Meurling ett skriftligt anförande, hvaruti han anhöll att slippa ut från inrättningen samt att af de i polisen deponerade penningarne erhålla till en början 30 rdr. j Efter hållen öfverläggning förklarade rätten sig ej kunna bifalla Meurlings anhållan om att komma ut från arbetshuset, hänvisande honom till öfverståthållareembetet, hvilket har med denna sak att skaffa, och uppsköts målet till den 11 juni kl. 1, till hvilken dag flere af de utvandringslystne skulle inkallas — en del af dem, som, fastän kallade till denna dag, uraktlåtit inställa sig, vid vite. Meurling skulle, såvida han då ännu vore qvar vid inrättningen, derifrån uppföras, i annat fall inställa sig vid hemtnings påföljd. ee—— emma. 0 0 eitttttR ee TE — VV Ve