Dagens Nyheter – 22 maj 1867, sida 1

TIDNINGEN INTERNATIONAL; som utkommer i Paris, berättar att engelske statssekreteraren för utrikes ärender; lord Stanley; har eu dag i förliden vecka haft ett samtal med Sverges och Spaniens sändebud i London och dervid meddelat dem att han ämnade föreslå konferensen angående Luxemburg; att den skulle erbjuda spanska och svenska regeringarne att deltaga i den garanti, som stormakterna iklädt sig för storhertigdömet Luxemburgs neutralitet: International tillägger berättelsevis att de svenska och spanska sändebuden förklarade sig benägne att antaga detta anbud: Det torde väl icke förhålla sig riktigt med denna uppgift, eller ock bör den svenske ministern i London antagas hafva gifvit sitt jakande svar utan att dessförinnan hafva dertill erhållit bemyndigande från hr utrikesministern. Ty det är icke tänkbart att hr utrikesministern skulle, efter att den kungliga regeringen afficherat en klok och efter våra, förhållanden väl lämpad non-interventions-politik, vilja, för äran att få ånyo sätta Sverges sigill under en europeisk traktat, ikläda detta land förbindelser; hvilka kunna ådraga detsamma vådor utan något slags fördelar. Hr utrikesministern bör bättre än någon aunan veta hur litet traktater i allt fall tjena till för framtiden; Det fördrag, som nu är afslutadt i London; har gjort sin nytta för stunden; men om ett eller annat år; eller så fort endera af de undertecknande makternas intressen kommer i strid deremot blir fördraget ingenting annat än en papperslapp: Denna Londonertraktat är visserligen icke ett öre mera värd; än den Londonertraktat; som Sverges fullmäktig jemte stormakternas ombud undertecknade år 1852 och hvilken tillförsäkrade Danmarks konung och hans efterkommande ett välde öfver Slesvig och Holstein, hvilket skulle varå i everldlig tid, men i sjelfva verket icke räckte längre än 14 år: Den är icke heller mera värd än de Wiener-akter af 1815, som Sverges ombud jemväl undertecknade och som på femtio år blifvit hundra gånger brutna: Det är mera heder att stå utanför sådana europeiska traktater, än att underteckna dem, då man icke förmår att upprätthålla dem, utan måste nöja sig med tomma protester då de blifva kränkta: Det är här på sin plats att anföra ett yttrande i en bok som heter: Politische und militärische Betrachtungen iiber die Schweiz im Jahre 1833. Der säges: cMan förlitar sig på ett fördrag som alla makterna undertecknat. Men de särskilda staterna bindas aldrig genom ett kallt efterkommande af fördragen. Ogonblickets oemotståndliga makt förenar eller söndrar dem. Författaren af denna bok är kejsar Napoeon III: