Dagens Nyheter – 20 maj 1867, sida 1

för den sociala freden, för freden mellån dem som arbeta och dem som gifva arbete, för freden mellan kapitalet och arbetskraften: Vårt tidehvarf, säger man, beherrskas af de materiella intressena; det går med böjdt bufvud, sökande efter skatter; som ligga vid dess fötter, emedan det ej vill sträfva efter det goda, som kommer ofvanifrån; Den ryktbare och lärde hr Liebig har nyligen i väl sagda ord framställt vårt tidehvarfs betydelse; Det utmärker sig, har han sagt, derigenom att det vunnit herravälde öfver naturen: Länge hade naturen herrskat och menniskan varit hennes slaf; men den dag bar redan kommit, då menniskan kunnat säga till materien: ödmjuka dig under min vilja och lyd! Vågar Jag tillägga, att just detta lyckliga förhållande är egnadt att framkalla icke allensst ädla eträfvanden, utan äfven en sann ide:l utveckling? Hvad göra edra kolleger i de andra afdelningarne af denna utställning? De studera maskiner, liflösa ting: Hvad gören I? I sysslsätten eder med att forska inom andens område. I pröfven frukterna af andlig verksamhet för att belöna och framhålla det goda eamt utpeka hvad ondt är och derföre bör undvikas; Och om I finven ett arbete af mindre värde, skratten I ej deråt, ty er uppgift och önskan är icke att såra, utan att hela sår. Menniskan har under sin vandring på jorden att kämpa mot svårigheter och motgångar. Hvart hon än vänder sig, om hon också egnar sig åt vetenskap eller konst, är bennes öde enabanda. Hon går ut i lifvet med obegränsade förboppningar, med en orubblig tillit; men snart bopa sig svårigheter och det dröjer icke länge förrän hon inser sin vanmakt, kommer underfund med buru många och svåra problemer finnas att lösa. Ar hon svag, förtviflar hon och vänder sig bort; den starka fortfar att kämpa; och må anse sig lycklig, om hon når det närmaste målet. Af alla problemer, som sedan tidens början sysselsatt menskligheten, är detta det största: huru åstadkomma en jemn fördelning af egendom; huru sätta en gräns för nöden? I forntiden var den fattige en slaf. När Spartacus ställde sig i spetsen för de betryckta, blef han besegrad och dödad och hans anhängare nedgjord:s eller släpades i fängelse. Kristendomen har till en viss grad förändrat allt; åtminstone har den ingjutit helt andra åsigter hos dem, som verkligen varit genomträngda af dess anda. En af de ädlaste menriskor, som lefvat här i verlden, den hel. Franciscus, yttrade till tiggaren, som anropade hans barmhertighet. aJag kan icke afbjelpa er nöd, men jag skall söka trösta er genom att dela densamma. Han klädde sig då i en tiggares drägt och alla nödlidande sträckte sina händer emot honom cch ropade: Sannerligen är du en Guds man; välsignad vare du: Vetenskapen, som visst icke vill omintetgöra kristendomens herrliga verk, har förelagt sig ett annat arbete, som är icke mindre prisvärdt. Hon försöker, ej att trösta den nödlidande, men att, åtminstone i viss mån häfva sjelfva nöden; hon söker; ej att göra sjukdomen mindre plågsam, men att bota densamma; hon väcker hos en alltmera talrik mängd skapade varelser, ett behof att tillegna sig den välmåga; som åtföljer intelligensen och den sanna sedligheten; I alla, som tillhören olika nationer; ären hennes arbetare. Mod och ihärdighet! Vi hafva redan genomlefvat mången bitter stund, och ännu äro våra pröfningar långt ifrån slutade. Dock hafva vi skäl att triumfera, —ty — hvilka resultater hafva vi icke redan vunnit!